Jupiter en fin kvälls-“stjärna”!

Jupiter är en av de fem planeter som syns för blotta ögat. Den är näst starkast lysande efter Venus. Trots att den ligger 16 gånger längre bort än Venus när den ligger som närmast är den inte mycket svagare än Venus. Det beror främst på att den är så stor! Den är nästan 12 gånger större än Jorden!

Just nu går den upp 18.30 på kvällarna, i öster, men eftersom den går upp två timmar tidigare per månad (om man höftar lite) så kommer den synas hela våren, högre och högre (om du tittar vid samma klockslag).

För blotta ögat är Jupiter inte mer än en väldigt kraftigt lysande ”stjärna”. Men tittar du noga på den kommer du se att den inte blinkar. Det beror främst på att stjärnor är så oerhört avlägsna att de ter sig som punkter även i teleskop*. På så vis kan rörelser i vår atmosfär störa ljuset så att det leds till höger och vänster och ibland helt missar vårt öga. Således kan de ändra både ljusstyrka och färg. Det som i dagligt tal kallas att de blinkar eller som amatörastronomerna kallar dålig seeing. Planeter har en yta eftersom de ligger så nära Jorden jämfört med stjärnorna. En liten yta, men likväl en yta. Det gör att atmosfären inte kan leda undan allt ljus utan att det mesta ändå träffar ögonen, så planeten blinkar sällan. Däremot kan vi med hjälp av en videokamera med zoom eller i ett teleskop se att de ser ut att ändra form och skifta i färg.**

Har du tillgång till en fältkikare eller ett litet teleskop kan du se de fyra Galileiska månarna. De fyra som Galileo Galilei fann när han som första jordbo riktade en kikare mot rymden. Det som sedermera kom att kallas ett teleskop. De kommer te sig som fyra stjärnor som ligger i rad på båda sidor om Jupiter. (Vilken sida de olika befinner sig beror på när du kollar. De rör sig alla i omloppsbana runt Jupiter.

Med ett lite större instrument kan du lätt se att Jupiter är täckt av molnband. Man brukar se mellan två och fyra-fem stycken mörka bälten beroende på vädret och kvalitén på teleskopet. Att bältena skiljer sig i färg beror helt på vilka ämnen som dominerar i de delar som vi ser. Många av färgerna kommer av blandningar av kol och svavelföreningar samt vita ammoniakmoln.***

2010-07-28_jupiter

Eftersom en kamera inte är lika bra på att klara olika ljusa ting så har jag här fått ta två bilder. En med Jupiter fin, (överst) och en med månarna fina men Jupiter överexponerad. Sedan har jag klippt ihop de två. Bilden visar ungefär vad du ser i teleskopet vid 50x och acceptabelt väder.

Med lite tur kan du då sikta den röda fläcken, Solsystemets största storm. En storm som härjat på Juppe i mer än 300 år.

* Det finns proffsobservatorier som funnit en yta på ett fåtal stjärnor trots avstånden.
** Detta är en av de vanligaste formerna av UFO-rapporter jag får till mig på klara skyar, tätt följt av flygplan med väldigt korta kondensspår (vilket det gärna är på vintern och tidig vår).
*** Observera att de fantastiska färgbilder man ser i böcker och på nätet sällan motsvarar det man ser av Jupiter i sitt teleskop. Den kommer skifta i beige. Anledningen till de fina färgerna på t.ex. NASA-bilder är bildbehandling för att ta fram riktigt svårsedda detaljer

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>