Dinosauriernas död global och snabb

Kritaperioden kännetecknas av kraftiga förändringar. Under perioden kom havsnivån att ändras upp och ned samtidigt som temperaturerna fluktuerade enormt mycket. Flora och fauna hade fullt upp med att anpassa sig efter förändringarna ända in i det sista innan en jättelik asteroid träffade Jorden. I alla fall har man länge beskyllt asteroiden som skapade kratern på Yucatan-halvön för dinosauriernas utdöende.

Problemet är att man haft ganska begränsade data eftersom alla fossil från slutet av Krita varit huvudsakligen Nordamerikanska. Nu har en rapport publicerats från ZooKeys, en vetenskapligt granskad journal inom biodiversitetsområdet. Zoltan Csiki-Sava et al. presenterar nu forskning från Pyrenéerna, både Franska och Spanska sidan. I fossila data från huvudsakligen ryggradsdjur (inklusive dinosaurier) i detta område kan de se att livet var i full gång även här, in i det sista, innan nedslaget som tros ha orsakat dinosauriernas utdöende.

Bland de mest kända livsformerna från denna tidsålder är Tyrannosaurus och Triceratops och livet på slättlanden och vid floderna i nuvarande Nordamerika. De senaste två decenniernas intensiva utgrävningar i Europa uppvisar en helt annan djurvärld med många nya taxa med många nya arter.

Bland de händelser som gör denna period speciell är uppbrytningen och splittringen av superkontinenten Pangea. Processen började redan under Trias, men accelererade under Jura och var ännu mer påtaglig under Krita. Processen isolerade arter först temporärt och sedan mer permanent från varann varvid många arter utvecklades åt olika håll från samma förfäder för att specialisera sig på olika sätt på olika håll.

Den snabbaste havsutbredningen skedde under mitten av Krita och bland de utgrävda fossilen ser de djurliv i en arkipelag eller övärld mellan stora kontinenter. Öliv är känt för att utvecklas plötsligt och med väldiga specialiseringar. T.ex. kommer många arter när de hamnar på en isolerad ö att snabbt minska i storlek då konkurrensen från liknande arter inte är lika hög. Man kunde alltså följa arter som utvecklades raskt ända in i det sista. Detta stärker teorin om att det var en global händelse som orsakade utdöendet.

Zoltan Csiki-Sava är anställd på Universitetet i Bucharest, avdelningen för Geologi och Geofysik.

För mer information, läs den fulla rapporten på Zoo Keys egen sida.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>