Kan ny syn på supernovor ändra vår världsbild?

Ja, det är vad några forskare från University of Wisconsin-Madison modellerat fram. Men, vi tar det från början så alla hänger med…

Vad är en supernova?!
Ordet Nova kommer från början från en definition från Latin. Första gången vi västerlänningar observerade en Nova (supernova) trodde man att en ny stjärna fötts. Denna kallades därför för nova som på latin betyder ny. Den första form av nova man upptäckte var den sort där stjärnor av större sort dör en våldsam död (nedan). Det var den sort man observerat 1054 då Krabbnebulosan föddes.

Det finns två andra sorter också. Dels kan det vara en liten stjärna som snor material från en större. Denna kan då vid vissa tillfällen få så mycket nytt bränsle (väte) att den flashar upp i en lite mindre kärnexplosion som tänder ytterhöljet. Denna reaktion kan upprepas i regelbundna intervall. Detta kallas då nova till skillnad från supernovan som är mycket större.

Den tredje formen som kallas supernova 1a är en form där en vit dvärg (död stjärna av soltyp) snor material från sin granne till dess att den passerar det man kallar Chandrasekhar-massan där den kommer att antända främst kol och syre som är rester från den gamla sollika stjärnan. Denna explosion får den lilla vita dvärgen som är stor som vår egen Jord att explodera så att den helt upplöses. Detta skall enligt gängse teorier alltid ske vid 1,4 solmassor.

 

600px-SN1994D

Ett exempel på en supernova av typ 1a. Den ljusa punkten långt ner tivv vänster lyser med en ljusstyrka i samma skala som hela galaxen och det kan den göra i någon vecka eller två. Och detta ar effekten av en enda stjärna i en galax av 100 miljarder stjärnor. Galax, NGC 4526, källa Wikipedia.

Då detta sker vid samma massa varje gång så vet man att samma energi utvecklas och explosionen blir den samma varje gång. Därför kallar man dessa supernovor, supernova 1a för ett standardljus eller en standard-fyr som man alltså kan använda som en absolut avståndsmätare. Vet man bara hur ljus den ser ut från Jorden sett så vet man också hur långt bort den måste vara. Eller?!

Skall vi tro forskarna från M. Orio et Al.* kan det finnas de som är lite snabba på avtryckaren. Om man kan tänka sig att de vita dvärgar som bildar supernovan har tillräckligt med föroreningar i form av lättare ämnen, (lättare än kol och syre som skall vara huvuddelen av den vita dvärgens massa) så visar deras datorsimuleringar att en sådan nova skulle kunna utlösas vid så lite som 0,85 solmassor. Detta dessutom helt utan en angränsande stjärna som donerar material. Om detta stämmer kommer den bildade energin att vara betydligt lägre.

Nu har vi helt plötsligt novor som är betydligt närmare som ser lika svaga ut som de som man trott är längre bort fast intensivare. Det skulle innebära att vi har mer närbelägna galaxer som uppvisar samma “fart ifrån oss” eller samma rödförskjutning som vi trott bara gällde de mer avlägsna galaxerna.I så fall skulle det indikera att den mörka energi som talats så mycket de sista åren faktiskt är betydligt starkare än tidigare trott.

Tja… det återstår en del mätdata för att bekräfta det hela, men visst är det spännande. Kanske står vi inför ännu en omvälvande förändring av vår världsbild. Visst är universum fantastiskt?! :-)

* För orginalartikeln, kika på arxive.org.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>