ESAs SMOS-satellit studerar havsförsurningen

Mer än en fjärdedel av all koldioxid vi släpper ut idag hamnar i havet i vad man kan se som ett kortare kretslopp med en cirulationstid på några få år. Koldioxiden binds upp i haven för att släppas ut i atmosfären och sedan återcirkuleras. En del av den kommer att bindas upp i alger, men mycket av den befinner sig i löst form i form av kolsyra eller  vätekarbonatjoner. Dessa sänker pH-värdet till nivåer som är skadliga för många typer av organismer.

Bland de som drabbats hårdast än så länge är skalbyggande djur som bygger upp sitt skal av kalk. Det är mycket svårare att dra ur kalciumjoner ur vattenlösningen i närvaro av kolsyrajoner vilket gör skalen både tunnare och skörare. Detta i sin tur gör dem mer mottagliga för angrepp av predatorer som vill äta upp dem.

Europeiska rymdorganisationens projekt SMOS samarbetar med andra Jord-observationsprojekt för att studera bl.a. vattenkemin och försurningen i haven. Detta är ännu ett steg i att höja medvetenheten hos biologer och kemister kring problemen som följer med klimatförändringarna.

Att en del av koldioxiden från atmosfären sugs upp av haven kan verka vara en bra sak då det minskar effekten hos koldioxidutsläppen. Men det finns en minussida. Koldioxiden sänker pH-värdet vilket dels bromsar havets möjlighet att ta upp mer koldioxid vilket gör att utsläppens betydelse för klimatet ökar med tiden.

Den andra delen i problemet är att de organismer, plankton med kalkskal, som samlar in koldioxid minskar i antal. Normalt binder dessa organismer upp koldioxid. Medan många av dem ätes upp blir det en ansenlig mängd som dör och sjunker ner till havets botten där de bildar sediment och binds upp i miljontals år till kommande kalkberggrund. Denna process försvåras som sagt av försurningen vilket i sin tur gör att våra utsläpp stannar längre i atmosfären.

Trenden i pH-värdet är tydlig. Lab-undersökningar visar på att de kommande årens allt lägre pH-värden kommer att ha tydliga negativa konsekvenser för många ekosystem i havet. En stor procent av dessa påverkar direkt föryngringen i fiskebestånd som fattiga människor i många länder är så beroende av för sin överlevnad. (Vi behöver egentligen inte vårt fiske som proteinkälla.)

En noggrann studie av pH-förändringarna är viktig eftersom de är långt ifrån jämnt fördelade över världshaven. Fram till idag har vi varit beroende av båtar och lab-data för att veta hur förändringarna spridit sig. Nya mätmetoder har utvecklats på Universitetet i Exeter tillsammans med ESA, där satellitdata kan användas för att kvantifiera försurningen.

Surface_ocean_pH_node_full_image_2
PH-värden i havet november 2010. Surast tycks det vara i polartrakterna. Illustration: ESA.

Genom att sy samman data på salthalt med yttemperaturen i vattnet m.fl. möjliga mätdata man kan ta emot från satelliter så kan man korrekt beräkna det lokala pH-värdet förklarar Roberto Sabia på ESAs Jord-observationsprogram. Jamie Shutler från Universitetet i Exeter som leder projektet konstaterar att det hela kommer bli en allt mer viktigt del särskilt då stora delar av världshaven är svåråtkomliga för forskningsfarkoster p.g.a. klimat och avstånd.

Mer om detta i P4 Göteborg på onsdag förmiddag!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>