Monthly Archives: March 2015

Minsta fullmånen för i år!

Precis som Jordens bana runt Solen är lite elliptisk så är Månens bana runt Jorden elliptisk. Det innebär att Månen växlar mellan ett avstånd av 363 104 km som närmast och 405 696 km som längst från Jorden.

Samtidigt med vår omloppsbana runt Solen så kommer fullmånen att infalla i plika lägen o Månens bana runt Jorden. Detta gör att under tidig vår kommer fullmånarna vara avsevärt mindre än under tidig höst.

I år infaller alltså den minsta fullmånen i morgon, den 5 mars. Inte mycket att skryta med, men den är nu alltså 12% mindre än den 27 september. Men men, den är ju fin i alla fall!

Astronominyheter på P4 Skaraborg, 10.03 idag.

Jag sitter just nu i Radiohuset i Skövde och förberleder månadens astronyheter. Temat för denna gång kommer vara Mars One (nedan) samt solförmörkelsen den 20 mars (lite längre ner på sidan). Dessutom skall vi om tid medges samtala lite kring “vårplaneterna” Venus och Juppe som syns fint i väster resp. öster i skymningen. Du kan läsa mer om dem på kalendersidan (menylisten, ovan). För att lyssna kan du gå in på Sveriges Radio och klicka dig fram till P4 Skaraborg. Sändningen börjar kl. 10.03. Gunnar

Mars One – fortfarande på banan!

Jag har inte skrivit om Mars One på ganska länge, men följer vad som händer. Trots att det är tyst i perioder så jobbar de vidare. Exempelvis letar de nu köpare för rättigheter till ett antal intervjuer med de som skall komma att delta.



Så här beskriver Mars One dagens utvalda I en reklamvideo.


Idag har antalet deltagare koncentrerats upp från 202 586 deltagare till 100 stycken mycket hoppfulla potentiella astronauter/kolonisatörer. Frågan kvarstår ännu om man kan kalla det kolonisering om man inte får skaffa barn. Men det kanske är mer av en filosofisk fråga från min sida.

Varför då skicka dessa fyra besättningar? Vad kan det över huvud taget tillföra mänskligheten? Tja… jag skrev om Leonard Nimoy i helgen. Jag tror att detta är ett ännu mer påtagligt sätt att inspirera mänskligheten. Genom att representera oss alla. Upptäckare på en ny värld. Jag är inte säker på om metoden är den rätta, men vi behöver ett tydligare fokus på upptäckande och grundforskning.

Mänskligheten består ju som bekant av individer. De individer som finns på vår planet idag är de som genom evolutionens gång bär på de gener som är mest framgångsrika. Vi har en forskargen i oss. Kanske är den inte avsedd för att användas så. Men några i varje flock har drivet att besöka nya platser. Varför reser vi annars. Inte egentligen för att det är kul utan det är en genetisk drift att söka nya platser. Träffa nya människor. Etablera arten på nya platser och på så sätt trygga fortbeståndet. Det låter kanske tråkigt, men det är inte slump att så många gillar att resa.

Men… om alla resmål tar slut? Vi kan inte kolonisera Europa igen. Vi har inga vita fläckar på kartan. Det finns två lösningar. De mest drivna utforskarna blir kort och gott forskare. Att upptäcka en ny partikel eller beskriva ett nytt samband tillfredsställer just denna “upptäckargen”! En annan lösning är att resa till rymdstationen, Månen eller varför inte Mars. Det stimulerar en själv, men det kommer också stimulera upptäckargenen i alla dem som ser det som dokusåpa, vilket är ambitionen med Mars One. (Inte att bli världens dyraste dokusåpa utan att upptäcka Mars med inkomster från TV-rättigheter.)

Men som sagt. All systems are go! Och projektet går vidare. Nu är det bara 100 kvar. Det är en halv promille av de sökande. Varför så få? Två svar finner vi på denna fråga. 1. Ingen I världen har råd att skicka 200 000 personer till Mars. 2. Desto viktigare är att bland det breda urvalet har man kunnat skumma gräddan. I dessa 100 personer har vi folk med psyke, utbildning, fysik och mycket mer som kan bidra till ett lyckat projekt. Precis på samma sätt jobbar ESA och NASA då de söker kandidater till sina astronaut-projekt.

Snart kommer vi se hur den moderna utforskaren ser ut, utifrån det gäng som du reduceras samma till en koncentrerad fond av mänsklighetens bästa egenskaper.

De 100 kommer från 660 utvalda individer som fått genomgå personliga intervjuer med Norbert Kraft, M.D., medicinsk chef för projektet. Under intervjuerna fick deltagarna chans att visa sin team-känsla, beskriva sitt intresse och engagemang samt visa att de är införstådda i riskerna med ett så omfattande projekt.

“Vi är imponerade över skaran starka kandidater i intervjuomgången vilket gjorde urvalsprocessen väldigt svår.” säger Dr. Norbert Kraft.

Idag står projektet med 50 kvinnor och 50 män som kandiderar till biljetterna. 39 från Amerika (Nord- och Syd-) 31 från Europa, 16 från Asien, 7 från Afrika och 7 från Oceanien. Vi har ingen från Sverige kvar på listan, men våra grannländer Danmark och Norge finns representerade. Grattis till Christian O. Knudsen, Danmark och Robin, Norge och fortsatt lycka till!

Nästa del I urvalet kommer nu att innebära att kandidaterna kommer testas i samarbetsförmåga. Att vara bäst i ett urval som det hittills gjorda betyder inte automatiskt att man är bra i grupp. Nu kommer olika konstellationer att testas i jordiska modeller av Mars One-basen. Under tiden kan de som inte nu kom med återansöka i ännu en testomgång för reservplatser. Det är inget som sägger till 100% att de som är med i listan nu kommer kunna fylla de 24 platser som projektet ämnar erbjuda. Ifall urvalet på 100 individer är för snävt kommer det kunna fyllas på med ytterligare några.

Fakta:
Mars One är ett icke vinstdrivande, privat initiativ för att skynda på utforskandet av vårt Solsystem. Bosättningen (eller koloniseringen som de valt att kalla det) av Mars går att genomföra med dagens teknologi och befintligt material på planeten Mars. Alla komponenter som projektet behöver är redan nu väl testade även om de inte använts i den konfiguration man kommer använda dem om ett par år.

 

Spock har gått ur tiden.

Som ett av Science Fiction-historiens stora namn har han varit del av en av de populäraste serierna genom tiderna. Han har inspirerat och motiverat generationer av astronomer och astronauter och nu har han gått ur tiden, Leonard Nimoy.

Leonard_Nimoy_by_Gage_Skidmore

Leonard Nimoy fotogaraferad på 2011 års Comicon-event i Phoenix Arizona.

Larry D. Moore CC BY-SA 3.0_Gene_roddenberry_1976Leonard Nimoy var del av originalserien StarTrek som startade 8 september 1966. Serien utspelar sig på USS Enterprise, ett interstellärt rymdskepp som runt år 2260 kryssar genom en relativt begränsad del av Vintergatan på sin jakt efter ny kunskap och nya spännande planeter. Serien skapades av Gene Roddenberry t.h. (foto: Larry D. Moore), Gene är en science-ficion-älskare av rang som inspirerats av så skilda böcker som; A. E. van Vogts berättelser om rymdskeppet “Space Beagle”, Eric Frank Russells historier, filmen “Forbidden Planet” m.fl.

I besättningen finns huvudrollsinnehavarna: Kapten James T. Kirk, spelad av William Shatner som numera driver siten My outer space en träffpunkt för författare, musiker m.fl. inom Sci-Fi genren. Doktor Leonard “Bones” McCoy, spelad av DeForrest Kelly vars aska numera ligger i låg omloppsbana runt Jorden. Och, Vetenskapsofficer Spock spelad av Leonard Nimoy.

James Doohan, Walter Koenig, DeForest Kelley, Majel Barrett, William Shatner, Nichelle Nichols, Leonard Nimoy, and George Takei.

På bilden: James-Doohan, Walter-Koenig, DeForest-Kelley, Majel-Barrett, William-Shatner, Nichelle-Nichols, Leonard-Nimoy och George-Takei.

Leonard Nimoy blev 83 år gammal. (26 mars 1931 – 27 februari 2015.) Han fick tillbringa sin tid under rymmdålderns höghetstid och tog del av Science Fiction-historien. För en del av er kommer det kanske som en överraskning, men han har gjort så mycket mer!

Leonard startade sin skådespelargärning som Hans, i Hans och Greta, 1939 endast 8 år gammal. När han som 17-åring berättade för sina föräldrar att han ämnade söka in på en drama-utbildning blev hans föräldrar bedrövade. Föräldrarna hade flytt ifrån Ryssland till USA och var samvetsgranna jobbande medborgare och var väldigt rädda för att bli en belastning i detta nya välkomnande samhälle. Trots mycket förhandlande och mycket gråt bar det snart iväg till dramautbildning. Lite samma resa som den unge Spock (nedan) i samma ålder genomförde när han beslutade sig att ansöka till “Star Fleet”.

Public Domain_Spock_and_parents_1968

Leonard gjorde sitt första genomslag i Hollywood, 20 år gammal, 1951, med filmen Kid Monk Baroni. En film om en italiensk pojke som blev boxare. Många roller senare blev han tipsad av sin manager om en inspelning av ett pilotavsnitt till en serie. Serien skulle utspela sig på bryggan av en farkost och Leonard Nimoy försökte visa sig så duktig och engagerad som möjligt på intervjun. Leonard väntade på att få göra en provspelning, men, ju längre tiden gick, desto mer insåg han att producenten, Gene Roddenberry var den som smörade mest. Mycket intressant, men hur många hade tackat nej? Eller var han så eftertraktad att det var just han som var den rätte för rollen? Hur det var så hade han ju spelat flera roller som outcast som vann publikens hjärta…

Ovan, den unge Spock hemma hos sina föräldrar, Sarek från Vulcan (Mark Lenard) och Amanda från Jorden (Jane Wyatt).

Så, han skulle spela Spock i en Science Fiction serie kallad StarTrek. Rollen var inte helt utarbetad än, men klart var att Spock skulle vara tydligt utomjordisk till utseendet för att understryka känslan av framtid. Besättningen skulle vara interstellär och inte bara internationell. Han skulle ha en annan hudfärg, kanske röd, han skulle behöva en annan frisyr och så… spetsiga öron. (!) Dessutom skulle han representera en art där känslor var något onaturligt och otrevligt som man lärde sig att behärska. Samtidigt som han, eftersom han var halvt människa, skulle ha en dold och farlig sida som när som helst kunde komma ut i form av känslor.

Leonard Nimoy var tudelad när det gällde rollen. Dels var han lockad av det rika inre livet hos en vulcan. Samtidigt lurade oron att detta skulle bli en Sci-Fi-flop utan dess like. Han var så tveksam att han gick och talade med en skådespelarkollega, Vic Morrow, som för tillfället spelade i serien Combat. Slutligen föreslog Vic att Leonard skulle vara så sminkad att han inte gick att känna igen. Då skulle han kunna chansa. Men Leonard trodde ändå på idén.

Det hela kom att bli ruskigt genant ändå. Till sin hjälp att skapa öronen hade Gene Roddenberry en sminkartist Leonard Nimoy samarbetat med flera gånger tidigare. Men som del i filmteamet saknade sminkaren resurser och hade ännu mindre tid. Resultatet blev en enkel modell av papier mâché och latex. Som Leonard själv säger i sin sjävbiografi, “I am Spock”:

“The result was embarrassing to both of us. I really did look like an “overgrown jackrabbit” or an “elf with a hyperactive thyroid!”

Han fortsätter med att berätta att han vet att filmsnuttar från första inspelningen finns i något arkiv någon stans och att om han någonsin hittar dem kommer han att bränna dessa första filmningar.

Slutresultatet har nu många av er sett. Hans hudfärg fick komma att bli något åt det gulgröna hållet. Det röda blev helt svart på inspelningar i svartvitt vilket de tidigaste inspelningarna var. Dessutom kom Spocks karakteristiska frisyr att bli trendsättare i federationen. Många senare StarTrek-roller har haft denna karaktäristiska look.

MauraMcGiveney2Jag måste här få lov att nämna en annan intressant händelse som säger så mycket om den charmige Leonard… förlåt, Spock, som så många av oss känner från TVn. En dag när de första riktiga öronen var på plats och spelningarna var i full gång kommer Leonards manager förbi med den attraktiva Maura McGivney (t.h). McGivney var den första från allmänheten att se den “färdiga” Spock. Om detta möte berättar Leonard följande:

“I was in full Vulcan regalia when Alex came to see me. He was accompanied by a client, a lovely Irish actress named Maura McGivney. I believe Miss McGivney was the first person of the street to see me in my Spock costume, and her reaction was one of immediate , obvious interest.”
“Oh”, she breathed, and lifted a hand to my – excuse me, to Spock’s ears. “May I touch them? They’re so attractive…”
“I blushed a deep, decidedly un-Vulcan shade of red, and obliged. It was the first inkling I had of Spock’s effect on women.”

Startrek är ju inte hela Leonard Nimoys repertoar. För oss science-fiction-älskare kan vara värt att nämna exempelvis “Invasion of the Body Snatchers” i nyutgåvan under 70-talet. Men vi bör minnas att han har gjort huvuddelen av sina gärningar inom “vanliga” filmer. Han har varit inblandad i c:a 60-talet filmer varav han haft huvudroller, bilroller samt regisserat många filmer. Dessutom har han gett ut flera poesisamlingar, skrivit två självbiografier, gjort musikvideos, deltagit i TV-spel och, inte att förakta, spelat sig själv i den tecknade serien Simpsons!

Han har inte heller alltid varit den seriöse typen. Som ett välkommet avbräck under inspelningarna gjordes t.ex. nedanstående musikvideo under en lunchpaus.

Inte vackert kanske, men ganska kul: Balladen om Bilbo Baggins.

Bland filmer jag inte sett och skulle vilja se finner vi t.ex. Zombies of the Stratosphere, (1952), The Brain Eaters (1958), men det finns mycket i hans livsverk värt att se, läsa och höra. Som en avslutning på detta inlägg vill jag rekommendera denna korta avskedshälsning från NASA/ESA.

Leonard Nimoy. Du har varit en inspiration för många av oss
och vi kommer att sakna både dig och Science Officer Spock!
Live long and prosper!