Monthly Archives: April 2015

Åsksäsongen snart igång på allvar!

Detta är ett sidospår från sidans huvudtema, men som astronom har jag relativt lite att göra under sommarhalvåret. På somrarna fyller jag min tid med tre huvudintressen, odling, fladdermöss och åska. I och med att jag också kommer hålla föredrag i bl.a. Skövde på temat åska så tänkte jag att det kan vara intressant för fler…

Åska är i korthet ett hastigt utjämnande av separerade laddningar genom en elektrisk gnista (blixt) varvid luften upphettas så att den plötsligt expanderar (knall/muller).

Men, för att åstadkomma en sådan gnista krävs c:a 10 000 V/m (Volt per meter). Låt oss se hur vi kan uppnå denna extrema statiska laddning. Vi börjar med “Vackert väder-laddningen”. Vid normal väderlek finns en grundläggande förskjutning i laddningarna som gör att jorden i snitt är mer minusladdad och luften mer positiv med en spänning på c:a 100 V/m. Det gör att det skiljer c:a 200 V mellan huvudet och tårna när du står upp. Det må låta mycket, men det är en statisk laddning som i sig inte kan utjämnas eftersom det elektriska fältet upprätthålls permanent genom processer som man inte helt förstår.

Det är denna permanenta laddning som gör det möjligt att bygga upp de extrema laddningar som behövs för ett åskväder. När ett vanligt regnmoln utvecklas är det varm och fuktig luft som stiger. Genom luftens expansion kyls den av och kan således hålla mindre vatten. Då kondenserar vattnet till molndroppar eller is lite beroende på temperatur.

För att uppnå tillräcklig laddningsfördelning i molnet för att bilda åska behöver molnbildningen vara häftigare och molnet måste bygga på höjden. Först när det finns gott om värme och fukt innehåller luften tillräckligt mycket energi för åskbildning. Den avgörande faktorn är fukt. När vatten i gasform övergår i vattendroppar eller is frigörs samma energi som Solen stoppade in i vattnet för att få det att avdunsta. Detta gör att luften värms upp vid kondensationen. På så vis kan den stiga ytterligare. När den stiger lite till kondenserar mer av vattnets ånga och den stiger ännu mer. Det är bara möjligt om luften innehåller tillräckligt mycket fukt.

I samband med stigningen bildas iskristaller/hagelkorn. Det är nästan omöjligt att få en perfekt fördelning av laddningar i kornet därför finns oftast en aningen positiv sida och en aningen negativ sida. (se bild). Eftersom det elektriska fältet är c:a 100 V/m kommer den positiva delen på iskornet att dras emot den negativt laddade markytan och den negativa delen av kornet kommer riktas mot den mer positiva luften.

bygga_aska_IIa
Till vänster; ett stort korn faller snabbare än ett litet,
mitten; det lilla kornets övre del utbyter laddning med
det stora kornets undre del, höger; det stora kornet
tar med sig negativ laddning neråt medan det lilla
kornet följer uppvindarna till molnets övre delar.

Nu är det så att iskornen är av olika storlek. I uppvindarna kommer de alltså att på grund av luftmotståndet försöka falla olika snabbt nedåt. Resultatet är att de stora kornen faller förbi de små. När två korn möts kommer det lilla kornets översida (negativt laddad) träffa det stora kornets undersida (positivt laddad). Dessa två laddningar tar ut varandra. Således kommer nu det lilla kornet ha blivit av med sin minusladdning medan det behåller den positivt laddade undersidan och tvärt om med det stora kornet. Medan de fortsätter falla olika snabbt separeras nu de negativa laddningarna till molnets nedre delar och de positiva laddningarna till molnets övre delar. Nu har en s.k. åskcell uppstått.
bygga_aska
T
ill vänster; en ett cumulusmoln. I det här fallet
ett åskmoln i uppbyggnadsfas, mitten; en färdig
åskcell samt höger ett åskmoln under nederbörds-
fasen. Figur: Gunnar Sporrong

Åskcellen varar i genomsnitt 30 minuter. Ett sommaråskväder innehåller normalt en eller ett fåtal åskceller som kan avlösa varandra. När iskornen är stora nog att falla ur molnet (oftast tinar de till regn) då är uppbyggnadsfasen över och molnet förlorar sin laddning genom blixtar eller att dropparna/isen tar med sig laddningen ner igen. Frontåskvädren är i stället sammansatta av en serie med åskceller och kan vara i timmar. (Åskcellen varar precis som i sommaråskvädren bara en halvtimme.)

En del av den positiva laddningen blir kvar efter åskovädret då de minsta iskristallerna längst upp aldrig når ner till jordytan. Inte heller lyckas de överbrygga de 10 000 V/m som krävs eftersom jordytan ofta ligger 7 – 12 000 meter nedanför. I stället avdunstar de när förhållandena blir torrare. Laddningen blir kvar i luften och fyller på grundladdningen som jag nämnde tidigare.

Tycker du att åska är spännande? I så fall kan du följa åskoväder över en stor del av världen på sidan nedan. Bl.a. kan vi se att USAs tornadosäsong har börjat starkt, med rejäla oväder i området där den torra och svala polarluften från nordväst möter den fuktiga och varma tropiska luftströmmen från Mexikanska Golfen. Området kallas Tornado Alley. Liknande fenomen förekommer i Sverige men i och med att vår “varma” luft inte är lika varm och fuktig så blir kollisionerna mindre våldsamma, och superceller mer ovanliga, även om de ökat i omfattning de sista åren. Kolla in: Blitzortung.com för att följa vad som är på G i realtid. Oftast kan du se nedslagen med c:a 2 – 5 sekunders fördröjning. Observera att Afrika och stora delar av Asien och Sydamerika saknar detektorer!

Lite mer information om frontåska, urladdningar och klassiska myter kommer presenteras senare under säsongen.

Klara skyar!
Gunnar

 

Paus i nyheterna

Hej på er!

Denna vecka kommer jag behöva göra paus i nyheterna då jag håller sex föredrag på åtta dagar. Men, kom gärna och hälsa på mig!

Söndag 12 april, 14.00 – Slottsskogsobservatoriet
Radioastronomi för amatörastronomer

Måndag 13 april, 19.00 – Bifrostobservatoriet, Mariestad
Livsbetingelser i Universum

Torsdag 16 april, 17.00 – Lisebergshjulet, Göteborg
Kosmiska kylkonserver (kometer) under “Vetenskapsrouletten”

Lördag 18 april, 12.00 – Slottsskogsobservatoriet, Göteborg
Teleskopakuten –  för dig som inte vet vart du skall börja

Lördag 18 april, 17.00 – Slottsskogsobservatoriet, Göteborg
Planeten Mars – på liv och död

Söndag 19 april, 11.00 – 17.00 – Nordstan, Göteborg
Titta i ett mikroskop – vad lever i degen och vad händer i komposten?

Söndag 19 april, 15.10 – 15.25 – Nordstan, Göteborg
Dödliga skönheter i mikroklimat eller historiens minsta upptäckter.

Mars One får kritik, men är de förtjänta av den?

Ja, Mars One-projektet är extremt! Och, ja, NASA är inte mogna att ge sig på det. Men är det därför självklart att det är kört?

Det ligger en hel del politik i det område jag nu skall beröra, men se det ur min synvinkel. Obotlig optimist som jag är så tror jag att vi kan göra det. Det handlar bara om att ge sig hän och lösa problemen under gång. Läs intervjun längre ned och bedöm själv!

En av de största problemen NASA ser med att åka till Mars är det faktum att teknologin inte finns och det kommer kosta för mycket att utveckla den. Samtidigt har man under 30 års tid på NASA målat in sig i ett hörn med det dyra rymdfärjeprojektet. Detta samtidigt som man haft många strängar på sin lyra. Hade de åtagit sig ett Mars-projekt hade de samtidigt erkänt det faktum att de med rymdfärjan låst in sig i låg omloppsbana. Armageddon i all ära, men rymdfärjor var tunga bestar och det finns inga försupna ryssar att tanka hos på vägen till Mars.

Så, hur tror Mars One att de skall lyckas? Och hur svarar de på kritiken? Bas Lansdorp har i en intervju besvarat flera av de frågor som mer eller mindre seriöst lyfts av medierna runt om i världen.


“Vad tycker ni om den kritik som riktas mot genomförbarheten i projektet?”

“På Mars One värderar vi bra kritik eftersom den hjälper oss att förbättra projektet. Vi får mycket kritik från våra vetenskapliga rådgivare vilket är exakt vad vi betalar dem för. Det mesta av den senaste kritiken i media kommer sig av en artikel i “medium.com” som innehåller många rena felaktigheter. T.ex. förs där fram att urvalsprocessen baseras på hur mycket pengar deltagarna donerar. Det är helt felaktigt och kan ses på vår webb-sida. Det förekommer mycket prat om tre som gick vidare till tredje uttagningen. Men det finns också många exempel på personer som bidragit mycket till projektet och inte har kommit vidare. Dessa två saker (bidragen och vilka som går vidare) har inte med varandra att göra och att påstå motsatsen är lögn. Det andra är att artikeln påstår att det bara var 2700 sökande till Mars One vilket inte heller är sant. Vi erbjöd faktiskt journalisten tillgång till de över 200 000 ansökningarna men hon var ointresserad. Det verkar som om hon är mer intresserad av att skriva sensationella artiklar än vad hon är intresserad av varesig Mars One eller sanningen.”

“Oro har visats kring noggrannheten i urvalsprocessen. Vad är ert svar på detta?”

Vi startade urvalet med över 200 000 sökande som hade skickat in via hemsidan. Dessa handlingar innefattade en video samt en massa svar på psykologiska frågor till kandidaterna. Vi utgick från denna information för att få ner antalet kandidater till c:a 1000 kandidater som fick genomgå en medicinsk undersökning väldigt lik den NASA låter sina astronauter genomgå. Alla därefter återstående kandidater fick genomgå en intervjuomgång. Intervjuerna och resten av urvalsprocessen leds av Norbert Kraft vår medicinske chef. Han har tidigare jobbat med astronauturval i fem år på den Japanska Rymdfartsmyndigheten och forskat kring besättningssammansättning för långa uppdrag, på NASA.

“Intressant i sammanhanget är att det är inte så svårt att se vilka som inte är lämpade att åka till Mars vilket är vad vi gjort än så länge. Vårt nästa steg är att ta reda på vilka människor som faktiskt är lämpade. Vilka som har vad som krävs. Noggrannheten i urvalsprocessen kommer att vara mycket noggrannare framöver. Vi kommer föra samman individerna. Låta dem genomgå individuella övningar och gruppövningar. Det kommer bli mycket längre intervjuer och det kommer vara en mycket större urvalskommité. På så vis kommer vi se vilka som är bra nog att få delta i vår träningsprocess.”

“Kommer det att vara en delning av intäkterna mellan Mars One och kandidaterna på kommersiella uppdrag för Mars One?”

“Vi förbereder ett kontrakt som kandidaterna från uttagning tre kommer behöva signera som gäller kommersiella aktiviteter. Det är väldigt viktigt att Mars One kontrollerar vilka Mars One-relaterade kommersiella aktiviteter kandidaterna kan delta i så att vi kan vara säkra på att de olika aktiviteterna inte står i konflikt med varandra. Det kommer vara en delning av intäkterna eftersom våra kandidater inte får någon lön från Mars One ännu. Därför är det inte mer än riktigt att kandidaterna får del i kakan. Det är annat i mitt fall eftersom jag får lön från företaget. När jag håller föredrag får Mars One hela intäkten.”

“Det är faktiskt så att många av kandidaterna indikerar att de inte är intresserade av att få del i de pengar som dras in. Många vill att pengarna skall gå oavkortat till Mars Ones uppdrag och det är ett val de får göra själva.”

“Har Mars One ett produktionsbolag och TV-bolag för dokumentärserien om urvalsprocessen?”

“Vi var väldigt nära en deal med Endemol-ägda Darlow Smithson Productions men det slutgiltiga avtalet föll på detaljer i kontraktet och därför har Mars One avslutat samarbetet. Vi har arbetat med en ny producent sedan i november förra året. De säljer just nu dokumentärserien till ett internationellt TV-bolag. Det finns inget avtal på plats ännu men det ser väldigt lovande ut och intresset är stort.”

“Är 6 miljarder dollar en tillräcklig budget för ett så komplext uppdrag?”

“NASAs lägsta kostnadskalkyl hittills är 35 miljarder dollar men glöm inte att Mars One är ett väldigt annorlunda projekt. Vi organiserar en resa till en permanent bosättning där vi inte behöver oroa oss för hemresan där den största komplexiteten ligger. En återresa kräver att man utvecklar större raketer som kan lyfta systemen till Mars. Väl på Mars behöver man ett mycket större landningssystem med större komponenter för att kunna ta med sig en helt ny landare som skall kunna lyfta igen från Mars-ytan.”

“Vår siffra på sex miljarder dollar kommer från goda diskussioner vi har fört med Aerospace-företag världen över. Företag som redan byggt delar för bemannade resor till den internationella rymdstationen och för obemannade uppdrag till Mars. Delar som mycket liknar de delar vi behöver. Vi är mycket bekväma i den budget vi har satt och vet att den kommer att räcka.”

“Hur går det med insamlingen av de medel ni behöver?

Mars One-projektet kommer huvudsakligen att betalas genom investeringar. Vi har haft en bra insamling under 2013 vilken har finansierat allt vi hittills genomfört. Vi har faktiskt kommit överens med ett konsortium av investerare under senare delen av förra året om en betydligt större omgång med investeringar. Tyvärr tar det underligande pappersarbetet betydligt längre tid än vi hoppats. Idag tror jag att avtalen kommer vara klara innan sommaren i år. Detta innebär dess värre att det inte kommer vara klart i tid för de uppföljande studierna Lockheed Martin behöver göra inför vårt första obemannade uppdrag 2018. Det innebär i sin tur att vi inte kommer att få iväg vår första obemannade resa förrän 2020. Att skjuta första resan två år framåt innebär i sin tur att samtliga efterföljande landningar kommer behöva skjutas fram med två år och vår första bemannade landning kommer inte att kunna ske före 2027.”

“Så det är två år försenat. Vad betyder det för Mars One?”

“Att åka till Mars är avancerat. T.ex. har NASA talat om att åka till Mars om 20 år, de senaste 45 åren. Visst planerar NASA ett tur och retur-uppdrag vilket är mycket mer komplext, men man får en uppfattning om svårighetsgraden. Samtidigt skall man komma ihåg att Mars One redan uppnått mycket. Vi har vårt första kontrakt med Paragon Space Development Corporation rörande rymddräkter och livsuppehållande system. Vi har vårt första kontrakt med Lockheed Martin för vårt första obemannade uppdrag. Vi har en imponerande panel av ambassadörer som inkluderar en Nobelpristagare, en imponerande panel av tekniska rådgivare som t.ex. Mason Peck, NASAs före detta chefsteknolog m.fl.”

“Jag tror att vi är på rätt spår och rör oss i rätt riktning. Vi är kanske två år efter vår ursprungsplan, men vi har visat att folk är intresserade av Mars One och utforskandet av Mars. Folk vill att detta skall ske och det är min övertygelse att så länge vi kan visa att vi är på väg åt rätt håll, att vi har kontrakt med de rätta företagen, att vi får de kontrakten genomförda så kommer världen att acceptera att vi har två års försening i vårt projekt att sända människor till Mars. Dessutom, är det verkligen ett misslyckande om vi råkar sätta folk på Mars två, fyra, sex eller rentav åtta år senare? Jag skulle vara extremt stolt om vi genomför det och Mars One är övertygade att vi är på väg.”


Lyssna på hela intervjun nedan!

Astronauter på ettårsuppdrag

Medvetna om riskerna gav sig två astronauter, en amerikan och en ryss, upp till den internationella rymdstationen, ISS, den 28 mars på ett ettårsuppdrag. Rymdresor tär på kroppen och ett år är lång tid, men inför kommande Mars-resor är forskningen ovärderlig.

Expedition 43 Launch
Expedition 43 på väg upp till ISS.
Foto: NASA, Bill Ingalls.

Under åren mellan 1987 och 1995 tillbringade fyra ryssar ettårsuppdrag ombord på ryska MIR. Sedan dess har man inte tillbringat så långa tidsrymder i mikrogravitation. Nu börjar det dra ihop sig för kommande Mars-resor och vetenskapen måste gå vidare.

Astronaut Scott Kelly, USA och kosmonaut Mikhail Kornienko, Ryssland åkte upp till den internationella rymdstationen ISS den 27 mars. De kommer tillbringa dubbelt så mycket tid ombord på ISS som den “vanliga” astronauten.

!!!!15156689690_305310f36d_k
Scott Kelly och Mikhail Kornienko. Foto: NASA

Forskarna hoppas att under det kommande året kunna få tillgång till ny medicinsk, fysiologisk och biomedicinsk kunskap. Kunskap som kommer ha stor betydelser när vi inom kommande årtionden kommer besöka asteroider eller åka till till exempel planeten Mars.

Målet med uppdraget är att minska riskerna för kommande generationers långfarare på ett sätt som gör rymdfärderna mer robusta. Samtidigt bidrar detta bilaterala samarbete till ett bättre framtida klimat i utforskandet av solsystemet.

Vid urvalet av astronauter startade man med 33 möjliga astronauter. Man filade på urvalet och prioriterade bl.a. tidigare erfarenhet. Man valde senare också att fokusera på att vissa medicinska studier skall ha gjorts tidigare på samma astronauter så att man kan jämföra effekten av tidigare 180 dagars uppdrag med det nu dubbelt så långa uppdraget.

!!!!Scott Kelly
Scott Kelly ombord på ISS. (Expedition 25, 2010)
Foto: NASA

Vissa risker är ännu inte lösta exempelvis tryckskillnader i ögonen som redan nu rapporteras av 30% av astronauterna efter 180 dagar i mikrogravitation. Dessa förändringar tycks härröra från att vätsketrycket förflyttas mellan olika kroppsdelar så att trycket i exempelvis ryggraden och hjärnan ökar.

Fler områden kommer nu att studeras noggrannare som exempelvis ändringar i kemin, metabolismen, immunförsvaret, hjärt- och kärlsystemet, benvävnaden, balansnerven. Lång vistelse skapar anpassningar i många av kroppens system. Anpassningar som inte endast är av godo. Många anpassningar som inte heller snabbt går tillbaka vid tillbakagång till normal gravitation.

Man kommer också studera de motåtgärder man numera tar till i form av träningspass ombord m.m. Man vill ha dem så effektiva som möjligt eftersom de tar tid från de faktiska uppdragen under rymdvistelserna.

Rosetta har kanske tagit sig vatten över huvudet…

Rosettasonden som är en av de två mest intressanta sonderna just nu (tillsammans med Dawn runt Ceres) har genomfört det fantastiska att gå in i omloppsbana runt en komet samt sätta en sond på dess yta. Men nu har den presat lyckan ordentligt!

I torsdags släppte berättade man från Darmstadt och kontrollrummet att Rosetta vid flera tillfällen tappat radiokontakten med Jorden den sista tiden. Den 10 miljarder kronor dyra sonden och många forskares vetenskapliga framtid balanserade på slak lina!

Kommunikationsproblemen uppstod i samband med att kometen råkade ut för en dusch av stoft från kometen. Efter att ha passerat lågt över 67P/Churyumov-Gerasimenko har saker hänt som gjort att kommunikationen är instabil. Kommunikationen har nu hämtat sig men det kommer ta lite tid för den vetenskapliga utrustningen att hämta sig.

!!!!Comet_on_22_March_2015_NavCam_node_full_image_2
Komet 67P/Churyumov-Gerasimenko. Man ser
tydligt stoftet som följer med gasen från
kometens frusna inre. Foto: ESA.

Rosetta kommer inte få göra några närflygningar på ett tag säger Sylvian Lodiott till SpaceDaily, efter att hans team haft en sömnlös helg.


Rosetta kommer närmare Solen varje dag och medan den gör det kommer den att tina upp inuti. Just detta är vad forskarna väntar på att studera. Chansen att se de nedfrysta resterna av solnebulosan som skapade hela vårt solsystem. Samtidigt är det precis den här typen av aktivitet som drar sonden i fördärvet då de kommer att öka i antal och styrka med solvärmen.

När Rosetta passerar genom sådan utgasning kommer den fånga den mycket tunna gasen som kommer blåsa under solpanelerna som likt ett par rejäla vingar kommer få den att vrida sig ur kurs. Resultatet är att den kan förlora kontakten med Jorden.

Samtidigt har sonden ett datasystem för att orientera sig rätt så snart den uppnår ett stabilt läge. Nästa problem uppkom under lördagnatten när den började använda rörliga stoftpartikal i kometmolnet i stället för stjärnor att orientera sig efter. Resultatet var att den stora kommunikationsantennen började peka bort från Jorden under söndagsmorgonen så att kommunikationen avbröts berättar Lodiot, chef för operationscentret i Darmstadt, Tyskland. “På söndagmorgonen såg vi hur kommunikationssignalen blev svagare och svagare. Under tiden satt hela Rosetta-teamet och bevittnade sondens försvinnande på sina skärmar. “Det var dramatiskt,” säger Lodiot.

Rosettasonden gjorde förstås som den var programerad och stängde automatiskt ner och satte sig i ett säkerhetsläge där hela energin fokuserade på att upprätthålla/återta kontakten med Jorden. Den kom så småningom ut ur stoftstråket och började återorienteringen så snart sonden avlägsnat sig en bit från kometen. Sonden sattes i normal funktion igen under måndag morgon. “Idag vet vi att sonden är i perfekt funktion och inte har ådragit sig några skador.” berättar Lodiot för SpaceDaily.

Nu ligger sonden på 40 mils höjd och kommer snart föras in på 10 mils höjd. Dock är c:a en månads arbete förstört då nya banor måste räknas ut och flera experiment har stängts av eller avbrutits.

Lite fakta (4 mars 2015):
Avstånd till Jorden: 470 miljoner km
Avstånd till Solen; 326 miljoner km
Perihelion (närmast Solen): 13 augusti, 186 miljoner km
Källa: ESA

 

Mars har förlorat en ocean på 4 miljarder år…

…men frågan är, enligt andra forskare, om planeten varit tillräckligt varm för att ha en så stor volym vatten på sin yta.

Genom spektroskopiska studier av planeten Mars med European Southern Observatory’s Very Large Telescope i Chile har en grupp forskare funnit nya bevis för hav på Mars. Data insamlade med VLT och WM Keck-observatoriet på Hawaii konstaterar man att Mars kan ha haft ett hav med ett snittdjup på hela 1,6 km. Havet skulle ha täckt låglänt terräng på Mars norra halvklot motsvarande c:a 20% av planetytan.

Om detta stämmer skulle det indikera att en rejäl mängd vatten skulle ha funnits närvarande under planetens första miljard år. En så stor mängd vatten skulle ha gjort det fullt möjligt att utveckla tidigt liv. Som jämförelse kan vi koppla detta till jordiskt liv. På Jorden pekar bevisen på att det både hann bildas liv och fotosyntes under den första miljarden år.

!!!600px-AncientMars
En konstnärlig representation av Mars tidiga
utseende. Bild: Ittiz, källa Wikipedia.

Det finns vatten på Mars idag. Om man bara skulle smälta allt vatten som finns idag så skulle planeten få ett hav med motsvarande 21 meters djup. Vad gruppen uppmätt är att tungt vatten är c:a 7 gånger vanligare på Mars än på Jorden. Genom att räkna baklänges på de processer som påverkat vattenmolekylerna under Mars historia har de räknat ut att det tidigare lär ha funnits lika mycket vatten på Mars som i den Arktiska Ceanen på Jorden.

!!!!Martian_north_polar_cap
Mars nordpol under tidig sommar.
Foto: NASA, JPL.

Vad Geronimo Villanueva och hans kollegor studerat är isotopsammansättningen av vatten.* Blandningen av vatten och tungt vatten visar på historien hos vattnet. I samband med avdunstning kommer det lite lättare “vanliga” vattnet att avdunsta lite snabbare eftersom dessa molekyler väger 5% mindre. De uppnår alltså både avdunstning och flykthastighet från planetens gravitation lättare.

Robin Wordsworth, planetforskare på Harward School of Engineering and Applied Sciences tolkar dock inte detta automatiskt till tecken på en beboelig planet. Som han ser det tyder Villanuevas beräkningar på processer som borde ha skett under låga temperaturer. I stället för en rejäl ocean kan vattnet ha varit jämnare fördelat och således ha legat som ett istäcke som sublimerat** i stället för att ha varit ett hav som torkat in.

Trots att vi idag ser spår över allt på Mars av att det flutit vatten, att floder runnit och sediment avlagrats, kan denna period ha varit så kort att liv aldrig hann utvecklas enligt Wordsworth.

Villanueva är dock positiv. “Det är väldigt svårt att dra några slutsatser om temperaturen ifrån våra data.” säger han till SpaceDaily. Grundläggande frågor återstår och mycket mer data är på ingång. Villanueva har studerat lokala mikroklimat på Mars för att se varifrån vatten kan ha fyllt på atmosfären förutom från polarkalotterna. Nya data från den numera aktiva MAVEN-sonden (Mars Atmosphere and Volatile EvolutioN) kommer nu dra sitt strå till stacken och mycket finns att hoppas på då det gäller nya data. Exempelvis data om de faktiska vägarna för vatten att fly från Mars.

* Vatten består av en syreatom och två väteatomer. Vätet finns dock i tre typer. “Vannligt” väte, “tungt väte” som väger dubbelt så mycket samt en mycket liten del “supertungt väte” som är tre gånger så tungt. Vatten med den tunga formen av väte kallas för tungt vatten och väger 5% mer än det “vanliga” vattnet.

** Sublimering är en process där ett ämne inte smälter till vätska innan det avdunstar utan avdunstar direkt ifrån isen på samma sätt som frusen koldioxid, s.k. “torris” eller “kolsyresnö”. Även Bethany Ehlmann på Caltech tycker att bevisen är i bästa fall tunna. Även om en ocean i norr är en lockande tanke så har de geologiska bevisen än så länge uteblivit, även om man fortfarande letar, enligt Ehlmann.