Messenger-sonden avslutade med en bang!!

NASAs Messenger-sond har nu kretsat kring Merkurius i 4 år. Sonden var ursprungligen utrustad för ett ettårigt uppdrag, men som så ofta förut har ännu ett lyckat projekt förlängts eftersom den ursprungliga investeringen är så extremt hög att det är synd att inte utnyttja sonden så länge den håller. Till sist kom dock bränslet att ta slut och sonden kom att smälla in i Merkurius i fredags morse, med sina över 13 000 km i timmen.

Alltså i Fredags, 9.26 svensk tid, var det då slut efter ett i vetenskapligt syfte väldigt lyckat projekt. Sonden som lyfte mot Merkurius för 11 år sedan har under 4 års tid kretsat kring Merkurius samtidigt som den aktat sig från Solen som varit projektets största fiende. Värmen från Solen skulle på kort tid ha hettat upp sonden till dess att elektroniken upphörde att fungera. I stället täckte man halva sonden med en värmereflekterande sköld som gjorde att de delar som låg i skugga  kunde fungera felfritt. Problemet med ett sådant tilltag är att sonden alltid måste vända samma sida till Solen vilket i sig kräver bränsle. Dessutom kom närheten till Solen och Merkurius i kombination att bromsa sonden till lägre och lägre omloppsbana. Därmed behövde man finjustera sondens läge samtidigt som man med jämna mellanrum behövde höja sondens bana.

mercury-crash-1024x692
D
en planerade krasch-platsen för sonden
låg vid nedslaget vänd från Jorden. Foto: NASA.

När bränslet tog slut kom ingenjörerna på en smart lösning där man kunde använda Helium i stället för bränsle. Heliumet var egentligen ämnat att ge tryck i bränsletankarna så att bränslet sprutade ut men genom att låta detta pysa ut i själva tanken kunde man skjuta det oundvikliga på framtiden och i ytterligare några månader hålla sonden vid liv innan projektet till slut var obönhörligen över. När heliumet tog slut lät man Sonden planerat krascha ner på Merkurius i fredags.

Lite historik
Det vackra namnet MESSENGER kan kopplas till den romerska gudarnas budbärare som gett namn åt Merkurius. Förkortningen kanlåta lite krystad, men kommer från namnet MErcury Surface, Space ENvironment, GEo-chemistry and Ranging. Som sagt, lite krystat, men vad gör man inte för att få ett snyggt namn på sitt projekt?! (Det är ju ändå en stor del i marknadsföringen för att få medel att genomföra den.)

MESSENGER_launch_on_Delta_7925_rocket
Uppskjutningen med en Delta II-raket,
3 augusti 2004. Foto: NASA.

Under sina 4 aktiva år har denna kosmiska budbärare legat i omloppsbana runt Merkurius och producerat över 10 terabyte data. De fantastiska instrumenten har samlat in information och bidragit till nya upptäckter. Majoriteten av data kommer kunna bidra till nya upptäckter i åratal även om sonden numera upplösts i atomer. Sonden har fungerat i princip felfritt under dessa fyra år berättar Jim Green, Director of Planetary Science på NASA. Materialet finns nu på Jorden och vi kommer fortsätta göra nya upptäckter med dessa data, fortsätter han.

Sean Solomon på NASA berättar stolt att sonden har satt rekord i planetpassager, spenderat över fyra år i omloppsbana runt solsystemets innersta planet och överlevt både ytterlig hetta och extrem strålning. Vidare berättar han om teamets farväl till denna tillförlitliga och mycket trogna sond som överträffat teamets alla förväntningar. “Den har inte bara ändrat vår syn på vår steniga granne utan även synen på hela vårt solsystem.”

Förutom kartläggning på en nivå inte tidigare nåbar så har man studerat ett svagt men föränderligt magnetfält, utbrott av energirika elektroner som vi ännu ej kan förklara samt förändringar i den extremt tunna s.k. exosfären. (En ytterst utdragen form av atmosfär som ligger bakom Merkurius ungefär som en kometsvans som dras ut av solvinden.) Sonden har också sett att Merkurius under solsystemets långa historia krympt med hela 6 km p.g.a. att planeten långsamt svalnat samt att den varit ovanligt vulkaniskt aktiv för sin ringa storlek.

En sak som kan komma till nytta för framtida extrema rymdfarare är att man också bekräftat tidigare misstankar om vatten på Merkurius. Trots den extrema hettan så finns det ju faktiskt kratrar på Merkurius dit Solen aldrig når. Där vet man att det idag finns ansenliga mängder vattenis.

Ännu en överraskning är att man fann ganska ansenliga mängder kalium, svavel, klor och natrium. Alla tidigare förslag till hur planeten bildats bygger på teorier som alla borde föra bort dessa relativt lättflyktiga ämnen. Resultatet är att vi måste tänka om om hela bildandeprocessen.

Så vad händer nu?
Forskarna hade tänkt kunna följa sonden fram till 10 – 15 minuter innan den försvann. Därefter skulle den komma in bakom planeten så att vi inte längre hade någon kontakt. Allt detta gick som planerat. Smällen har sannolikt gett upphov till en krater på c:a 15 meter och sonden har sannolikt totalförstörts. Denna krater kommer inte att gå att studera från Jorden, men en Europa- och Japan-baserad sond som skall nå Merkurius 2024 kommer sannolikt att kunna hitta kratern. Inte av sentimentala själ utan för att dra nytta av den för framtida forskning.

Det nya samarbetsprojektet mellan ESA och JAXA heter BepiColombo. Jag vet inte med dig, men jag tycker personligen att den krystade förkortningen MESSENGER på något sätt är mer tilltalande för örat.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>