Aboriginernas historia berättar om astronomiska händelser!

Aboriginerna är världens äldsta folkslag, utanför Afrika. De tros ha bott i Australien i 40 000 år och separerades genetiskt från övriga asiatiska folkgrupper för mellan 60 – 75 000 år sedan.  De tros ha vandrat till Australien via Indonesien under en period under sista istiden då vattennivån var mer än 100 meter, kanske så mycket som 130 meter lägre än idag. Sannolikt under samma tid som stenåldersmänniskor levde och jagade mammutar på Doggers Bankar som då var del av landmassan.

Det är lätt för oss nordbor att klumpa ihop aboriginerna till ett enda folkslag men aboriginerna var över 400 stammar varav endast ett fåtal i sydöstra Australien kastade bumerang och endast ett fåtal stammar längst i norr hade Digeridoo.

Vad de däremot haft gemensamt är att de haft en väldigt viktig och väldigt effektiv berättartradition och att vissa stammar har gjort bergsmålningar i 60 000 år som idag berättar om sedan länge utdöda  djur och växter. Det är i dessa bevarade legender från “drömtiden” som vi finner följande nyupptäckter!

I en rapport som i första utgåvan skrevs av E. A. Bryant, G. Walsh, och D. Abbott berättas att man vid flera tillfällen under historien haft gigantiska tsunamis som drabbat den östra kusten av Australien. Vad man har funnit är bl.a. klippor som har utsatts för slitage från vatten, i områden där vatten är en klar bristvara. Dessutom har man funnit havssediment över 130 meter ovanför dagens vattennivå. Man har sökt efter andra tecken som stöder teorin om tsunamis och har funnit en av de mer oväntade i aboriginernas gamla sägner.

En av de häftigaste händelserna inträffade i östra Australien på 1400-talet och tros av vissa forskare ha en koppling till Mahuika-kratern, 250 km söder om Nya Zeeland. En del forskare hävdar att en komet på minst 500 meter var ansvarig för katastrofen. Idag har man funnit spår av händelsen i sägner hos både Maori och Aboriginer.

oceanien_txt
P
latser för vissa av legenderna. Karta: Wikipedia;
Markeringar och texter: Gunnar Sporrong

Hos Burragorang-stammen berättar man följande om händelsen:
…och då rörde sig skyn. Himlen böljade,
raglade och vacklade. Månen skakade.
Stjärnorna föll rasslande och skakande mot varandra …
Stora stjärngrupper spreds ut och många av dem lossnade
från sina fästen, och föll skinande mot jorden.
De leddes av en enorm röd och glödande massa
som bidrog till de fallande stjärnorna genom att med
ett öronbedövande dån sprida bitar som var smälta…

I en annan myt, hos Illawarra  beskrivs:
Han hade aldrig förr sett havet,
och han visste inte vad det 
var.
Han trodde att det var en del av himlen …
och att himlen hade fallit 
ner ….
En av de stora förfäderna hade lämnat jorden
och hade 
gått upp till himlen ….
Han försökte återvända, men hålet
som han 
hade passerat genom hade stängts.
Men han
(förfadern) gav inte upp hoppet,
och 
när han slog på öppningen så öppnades den
och det föll…
(havet föll ned från himlen)

Den tredje myten från Nya Zeeland berättar:
Moafågeln försvann efter ankomsten av Tamaatea
som satte 
eld på marken. Branden var inte lik vår eld
utan en glöd 
skickad med Rongi (himlen).

Normalt sett skulle man kanske inte söka efter astronomiska fenomen för att förklara den här typen av störtfloder, men det faktum att det också talas om extrema skyfall av regn i en omfattning man inte tidigare varit med om i området samt det faktum att ljusfenomen på himlen förekommit är i synnerhet intressant. Ett nedslag av en himlakropp i storlek kring 500 meter skulle kunna kasta upp enorma mängder överhettad vattenånga i luften som skulle resultera i ett ihållande långvariga regn strax efter händelsen. Dessutom finns spår av en stor flodvåg som täcker en kuststräcka om 600 km.

Nya prover i regionen mellan 500 och 1000 meter inåt land visar att man c:a 2 meter ner i sanden finner ett sedimentlager av slam med marina djur och växtdelar långt ovanför havsnivån och långt ifrån havet.

En annan spännande legend från Paakantji-stammen i Wilcannia berättar följande om en sky som faller:

Ett stort dånande eldklot från himlen
skvätter smält sten i många färger.
Översvämningar utan like och under flera dagar
tvingade folk att fly till toppen av kullarna
för att inte drunkna.

Även om översvämningarna är ett realistiskt scenario så kan en del av dessa historier härstamma från de allra äldsta sägnerna om översvämningar som finns under den s.k. drömtiden i aboriginernas historia. Dessa översvämningar talas om hos de flesta stammar och är således inte hundraprecentigt sammanflätade med just himlafenomenet som nämns.

Ibland hos de södra stammarna talas om en mäktig, Ngurunderi:
Ngurunderis två fruar lämnade en dag Ngurunderi.
Han följde efter dem längs kusten. Efter ett tag vadade de
ut till Nar-oong-owie (kallas Kangoroo Island).
I sin ilska bestämde han sig för att straffa dem
och tvingade havet att kasta sig över dem.
Och hur mycket de än försökte simma
kom de till sist att drunkna.

Under samma period talas det om aborigin-stammar som var bosatta på ön. Trots det fann européerna inga bosatta på ön när de kom och idag talar man hos aboriginerna om ön som de dödas ö.

I ytterligare andra sägner från norra New South Wales (“Spear fron the Sky”):
Ett spjut från himlen föll i havet
och följdes av en flodvåg som ändrade kustenlinjen.

Flera legender pekar lite åt samma håll. En bra bit in i centrala Australien talas det om att man behöver hjälpa andarna i öster att hålla upp himlen. Man har i deras legender, sägner om att himlen hålls upp av stora stöd vid världens ände. Man talar också om att andarna just i öster har problem och att stöden, i vissa sägner, rämnat så att havet faller från himlen, eller, i andra sägner, att man offrat opossumskinn och pilspetsar av sten för att stödja/blidka andarna i öster så att de kan stärka upp stöden som håller på att ruttna.

Om dessa sägner har med samma händelser att göra vet vi inte säkert, men många av våra gamla sägner och berättelser har kanske mer marknära bakgrund än man kan tro!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>