Monthly Archives: September 2015

Stora stjärnor – ouppfostrade planeter

Nu när antalet upptäckta exoplaneter skjuter i höjden börjar vi få lite överblick. Samtidigt är det fler och fler överraskningar som dyker upp. Precis som det skall vara i god grundforskning.

I vårt solsystem rör sig alla planeter ungefär i samma plan som Solen roterar vilket verkar logiskt då man tror att solnebulosans ursprungliga rotation gav upphov till hela solsystemets rörelser. Men… Visar det sig, alla solsystem är inte så strukurerade utan planetbanorna kan luta eller planeterna rent av gå i retrograd riktning (baklänges). Först och främst är det svårt att förstå varför, men ännu mer mystiskt är det faktum att det verkar vara stjärnor med över 1,2 solimassor som är påvekade.

Christopher Spalding från Caltech föreslår i en rapport hos arxiv.org att det har en koppling till magnetfältet i nebulosan. Eller snarare stjärnans magnefält. Stora stjärnor av T-Tauri-typ har ett magnetfält, beskriver han, som är 1/10 så starkt som det hos mer Sol-lika stjärnor. Det gör att de mindre stjärnorna, som har både betydligt mindre massa och kraftigare magnetfält, kommer att hinna påverkas av den rotande insamlingsskivans magnetfält under skivans livslängd. Det något större stjärnorna med svagare magnetfält kommer inte att hinna påverkas ordentligt förrän planetbildningen avslutats och gasen skingrats.*

*det är elektriskt laddade partiklar i gasen (plasma) som bär magnetfältet med sig medan molnet roterar.

Mångalna plantor?!

Att människor och djur påverkas av Månen brukar förlöjligas medan vissa säger sig påverkas och exempelvis kan ha svårt att sova när månen är full. Så, hur ligger det egentligen till?

Peter Barlow på Bristols universitet har studerat växters dygnsrörelser i vetenskapliga rapporter, utgivna sedan början av 1920-talet fram till idag. Först trodde man att det var ljuset som gjorde att växterna höjde sina löv på dagen och sänkte dem på natten. Det verkar ju inte orimligt eftersom solljuset gör att växten börjar producera druvsocker vilket förändrar kemin och genom detta vattenbalansen i plantan.

Men data har visar att flertalet växtarter utför samma dygnsrörelse även om de står i helmörker. Så vad Peter undrade var; hur vet då växten att det är dag och natt? Exempelvis är vi människor ganska snabbt ute och cyklar vad gäller sovtider om vi är helt isolerade från omvärlden, och de flesta (inte alla) tycks trivas ypperligt med ett dygn på drygt 25 timmar.

Peter genomförde en metastudie av redan publicerade rapporter av växter i både ljus och mörker. Vad han fann var väldigt intressant. Han fann att dygnsförskjutningar i tid följde tidvattnet och inte exakt solens upp och nedgångstider. Som han själv medger är data långt ifrån vetenskapligt säkerställda, men någon form av koppling verkar i alla fall finnas.

Hur det hänger ihop får framtiden utläsa. Sover du dåligt när månen är full?