Pluto – senaste nytt

För gemene man kanske plutonyheterna passerat bäst före-datum, men för astronördar som undertecknad dräller det in nyheter så nu börjar det bli dags att sammanfatta lite av vad som hänt sedan passagen.

De senaste bilderna är samtidigt som de är iögonfallande vackra höljda i ett geologiskt dunkel. En blandning av formationer, både bekanta och underliga visar en topografi orsakad av en mycket aktiv historia.

Snakeskin-Detail
Bilden täcker ett område på 530km från vänster till höger. De minsta detaljerna

som uppvisas är c:a 1,3 km vida. Foto: NASA, New Horizon Team.

Området kallas Tartarus Dorsa och består av flera parallella bergsformationer. Klicka på bilden och du får se att de är täckta av bisarra veckningar som idag saknar förklaringar. De är lite lika sanddyner men för att sådana skall bildas krävs vindar som inte kan finnas i en så tunn atmosfär. Bilden är tagen med blått, rött och infrarött ljus med sondens RALPH-instrument.

“Det är ett unikt och förbryllande landskap som täcker 100-tals km” säger William McKinnon, del av New Horizons Geology, Geophysics and Imaging team “Det är mer likt bark eller drakskinn än geologiska formationer. Det kommer att ta tid att fundera ut. Kanske är det en kombination av tektonisk aktivitet* och sublimerande is** i det svaga solljuset.”

Bilden nedan visar den hittills mest högupplösta kartan över Pluto. Den visar de delar som var riktade mot sonden när den passerade som närmast. Sonden passerade så att den såg hela norra polen men inte södra polen. Det är därför kartan inte är komplett.

Shenk

Bästa ytfotyot av Pluto hittills med New Horizons wide-angle Ralph/Multispectral

Visual Imaging Camera (MVIC) 14 juli i år. Bilden laddades ned från New Horizon

den 19 september.

Bilden berättar om en fantastisk geologisk och klimatologisk historia som vi bara precis börjat att studera. Berättar John Spencer från South West Research Institute, Boulder Colorado.

Denna bild (nedan) å andra sidan visar en detaljbild vid övergången mellan bergsområden och en gammal stelnad “glaciärsjö”. Bilden togs dagen innan närmsta passage.

lorri-rider

Denna detaljbild av Pluto-ytan som uppvisar både förkastningar,

bergsbildning och slättland är tagen med instrumentet LORRI,

Long-Range Reconnaissance Imager. Minsta detalj c:a 250 meter.

Foto: Nasa New Horizon team.

Klipporna vi ser på bilden är gjorda av vatten-is medan den slätare isytan består av stor del metan-is. Detaljerna är tagna med LORRI-instrumentet medan färgsättningen kommer från MVIC, Multispectral Visual Imaging Camera.

På bilden nedan har de zoomat in på isberget till höger i bild. Nu ser vi tydliga “sanddyner” sannolikt av frusen metan, men kanske också av fruset vatten. De tydliga sprickorna i den annars jämna ytan beror nog av avsvalning sedan isen frusit och krympt.

detail_lorri_rider

Området Sputnik Planum. Grynigheten i ytan är inte bara sanddyner

utan kan vara resultatet av sublimering**, där flyktiga ämnen avdunstat snabbare

än mer värmetåliga. Foto: LORRI/MVIC.

Genom spektroskopi har man valt ut att se var metan är vanligt förekommande på Pluto-ytan. Liknande undersökningar har gjorts i andra våglängdsområden men har ännu inte publicerats.

NEW_methane_maps-lrg

Det lila områdena är områden där metan absorberar den valda våglängden. Foto/figur: Ralph/LEISA. (Ralph-teleskopet och Linear Etalon Imaging Spectral Array.)

Sputnik Planum (hjärtat) innehåller stora mängder metan medan Cthulhu Regio (det som från början kallades “Valen” nästan helt saknar metan. Ännu ett mysterium att lösa. Även i kraterärrade regioner skiljer sig mängden. T.ex. är ofta kraterranden metanrik medan bottnen på kratrar verkar metanfri.

Antagligen har nedslagen liksom den långa “Valen” orsakat temperaturskillnader. I områden där vattenis nått smälttemperatur har metanet omvandlats till flytande form och sedan gasform i det flytande vattnet. Innan vattnet hunnit frysa igen har det mesta av metanen gasats bort. I alla fall i ytan där LEISA kunnat mäta. En annan förklaring skulle kunna vara att det är mörka områden där metan saknas. Kanske är de täckta med mer rymdstoft och längre kolföreningar som således skymmer metanet? (Min egen tolkning.)

“Jag önskar att Plutos upptäckare, Clyde Tombaugh, kunnat uppleva denna dag.” säger Alan Stern, projektledare för New Horizon, på NASA.

Låt oss sluta med en grann “helpluto”.

P_COLOR2_enhanced_release

*Tektonisk aktivitet är samma som sker på jorden där stora geologiskt sammanhängande plattor kolliderar för att bilda berg, vulkaner m.m.

** Sublimering är när enstaka atomer/molekyler lossnar från isen för att bli gas utan att bilda vätska emellan. I det här fallet är det sannolikt kväve, metan eller andra ämnen som är gas på Jorden. Vatten vid Plutos låga temperaturer beter sig mer som granit på Jorden.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>