Satelliter – en reflektion från en observatör

Björn Gimle, god vän sedan flera år är en hängiven satellitobservatör. Även om satelliter (i ordets mer vardagliga betydelse) är skapade av människor är de både omväxlande och spännande. Inför vårdagjämningen skall vi försöka få upp en intervju på Klaraskyar. Idag blir det i stället en kort artikel. Så här beskriver Björn sitt intresse för satelliter och ett fenomen som händer just denna vecka:

Hej Gunnar!

Jag har tappat intresset för det mesta av praktisk klassisk astronomi, dvs objekt som är för amatörer  nästan oförändrade över år eller årmillioner. Satelliter ger en större variation i position, ljusstyrka och beteende och ger tillfällen till mätningar, analyser och internationellt amatörsamarbete.

Ett sådant tillfälle var NROL-55 = NOSS 3-7 i torsdags (se seesat-l = satobs.org och spaceweather.com).

Ett annat är denna helg i sydsverige och minst en vecka till uppåt landet. Anledningen är att många satelliter på 36800 km höjd över ekvatorn, där de går runt jorden på ett dygn och håller sig på samma plats över horisonten, just nu ger en så stark solreflex att de kan ses med blotta ögat eller liten kikare (och fotograferas med en rätt normal digitalkamera) i  stället för med teleskop. I själva verket anser jag att digitalkamera är det enklaste sättet att hitta några. De reflekterande solcellerna vänds förstås helst mot solen, så sikta ungefär mittemot, på ca 20 graders höjd i söder nära midnatt, lägre mot sydost innan mednatt och sydväst senare under natten.

Fotografera och inspektera varje bild. Kameran bör stå på stativ och behöver klara lång exponering, gärna 30-60 sekunder så blir det lättare att skilja de “stillastående”  satelliterna från den “roterande” stjärnhimlen.* Högt ISO-tal och bländartal 3,5 eller mindre gör också att du hittar fler. Det var så jag lyckades första gången 2005 med bara ISO 400, men bländartal 2 även i 3x zoom.

tre_satelliter tre_satelliter
På bilden ser alla stjärnor ut som lite utdragna streck p.g.a. Jordens rotation.
Utsnittet är 9.7 * 6.4 grader, tagen 23:37:25 (30s) på ISO 1600 f=45mm/1.8.
De två starka stjärnorna är zeta Ceti och theta Ceti. De tre satelliterna från v till h är:
#40505 Athena-Fidus (stark),
#39509 Express AM-7,
#40614 Sicral 2 (militär, stark)

Vill du försöka med kikare är det lättare med minst 10x förstoring (gärna med stöd eller stativ) för att på kort tid kunna avgöra att några prickar inte rör sig med stjärnorna.   Utan kikare bör man ha mörk himmel och god “lokalkännedom” eller stjärnkarta med många stjärnor.
Eftersom solen bara är 1/2 grad lyser en perfekt spegel i stationär bana bara två minuter, men i praktiken kan det bli mer.

Vill du veta mer precis var du skall leta bör du ta reda på solens rektascension (eller kompassriktning) och utgå från motsatt riktning MEN kring deklination med motsatt tecken, alltså ca +8. Där hamnar nu centrum av jordens skugga, men vårt nordliga läge gör att den liksom satelliterna förskjuts åtta grader söderut, alltså till noll graders deklination! Skuggans radie är ca nio grader, så underkanten släcker alltså satelliter några minuter i början av veckan. En viss perspektivförskjutning sker också i sidled kring midnatt.

Gratisprogrammet HeavenSat har en inbyggd funktion för att visa skuggan när man valt skugghöjd 36000 km !

Nedan visas några bilder med riktningarna kl. 22. 00. 0ch 02. Satellitpositioner är nu bara en vägledning att hitta bästa området, men kan i efterhand avgöra vilka satelliter du fångat, om tiden är väldefinierad.

Prognos GeoFlare 14 okt kl.22s

Prognos GeoFlare 14 okt kl.24s

Prognos GeoFlare 15 okt kl.02s

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>