Monthly Archives: November 2015

Vulkaner eller meteorit dinosauriernas bane?

Så, vad var det egentligen som tog kol på dinosaurierna för oss? Tja… Därom tvista de lärde. Dominerande teorin har i vilket fall, de sista 20 åren, varit en asteroid som slagit ner på Yukatan-halvön.

Nu kommer nya rön som visar på att de båda största konkurrerande teorierna, meteoriten och vulkanutbrotten kan vara likvärdiga. Vad vi vet är att en kraftig förändring i klimatet förorsakade deras utdöende. Men denna klimatförändring kan ha berott på flera saker. I berggrunden från denna tid ser vi ett tydligt tecken för meteoritnedslaget nämligen Iridium. Iridium är en av platina-metallerna, en metall som inte finns i jordskorpan mer än just då det slagit ner meteoriter.

Samtidigt kan den resulterande chockvågen ha orsakat jordbävningar och vulkanutbrott på de ställen där jordskorpan redan var under tryck eller spänning. En kombination av dessa två fenomen skulle föra samman två tydliga läger inom vetenskapen som båda anser sig ha rätt.

Ett område som kallas Deccan fällorna (?) (Deccan traps på engelska) som ligger i dagens Indien spydde vid samma tid ut mer än en miljon kubikkilometer lava under c:a 800 000 år. Samtidigt släppte de ut svaveldioxid och koldioxid vilka påverkar atmosfären åt två håll. Koldioxiden vann till sist med ökad snittemperatur som följd.

De nyaste bevisen visar på att den värsta delen av lavaflödena uppkom samtidigt med nedslaget. Detta resultatet har Paul Renne med kollegor, på Berkeley Geochronology Center i Californien, kommit fram till genom att datera med inneslutna bubblor av argongas.

Teorin stöds av  Mark Richards (en kollega till Paul) teorier som visar på att en chockvåg motsvarande en jordbävning av magnituden 11 borde ha fortplantat sig genom jordytan från nedslagsplatsen. Detta borde vara fullt tillräckligt för att utlösa både jordbävningar och vulkanutbrott på andra ställen. Fortsatta utbrott under en halv miljon år har då sannolikt gjort det svårare för ekosystemen att återhämta sig från den första nedkylningen på grund av stoftet i atmosfären från nedslaget.

Dödskyss – slutet för två våldsamma liv!

Nu var det ett tag sedan jag sist skrev på klaraskyar.se. Det har varit en hektisk period med många offentliga och privata föredrag inom mina områden, astronomi/klimat/väder. Nu börjar det dock lugna ner sig igen och julstöket tar över på byggden. Så, här kommer lite nytt från European Southern Observatory.

Artist’s impression of the hottest and most massive touching d
Bilden visar en konstnärlig tolkning av de data
som ESO-forskarna tagit fram. Bild. ESO.

Forskare som jobbat med Very Large Telescope i Chile har funnit ett hett stjärnpar. En dubbelstjärna så tät att de båda stjärnorna är i kontakt med varandra på sin väg mot ett hett och explosivt förhållande. Deras öde är inte helt utstakat (ur vår synvinkel). Leonardo A. Almeida från Universitetet i São Paulo, Brasilien som studerat dubbelstjärnan VFTS352* berättar att de båda stjärnorna antingen kommer att bilda en gigantisk stjärna alternativt ett par svarta hål i nära omloppsbana.

Dubbelstjärnan är belägen 160 000 ljusår bort i tarantella-nebulosan. Tarantellanebulosan är ett “stjärnornas BB”. I regionen föds massor av nya stjärnor. Paret är ett av de hittills underligaste vi träffat på berättar forskarna. Paret består av två superheta nyfödda stjärnor av en typ som är ytterst kortlivade (några få miljoner år) eftersom de slösar med energin som de gör. De båda stjärnornas mittpunkter ligger 12 miljoner km från varandra vilket motsvarar 30 gånger avståndet till Månen från Jorden. Detta korta avstånd gör att de kretsar kring varann på lite drygt ett dygn. Samtidigt ligger de så nära varandra att deras ytor har kontakt.

VFTS 352 väger sammanlagt 57 solmassor. Paret är inte bara det tyngsta observerade paret med fysisk kontakt utan också det hetaste vi känner till idag, med över 40 000 grader i yttemperatur. Så heta stjärnor är av avgörande betydelse för galaxens evolution. Bl.a. tros de vara ansvariga för huvuddelen av produktionen av syre i galaxen. Hettan från supernovaexplosionerna ger en hel del av den höga bakgrundstemperaturen i galaxen och chockvågorna tros kunna starta stjärnbildningen i kompakta och svala gasmoln. Liknande par tros också vara bakgrunden till vampyrstjärnorna. De stjärnor där en liten stjärna snor åt sig av gasen från en mycket större grannstjärna.

Eftersom dessa syskon är så lika är det sannolikt ingen av parterna som tar bränsle från den andra utan snarare att de delar uppemot 30 % av materian emellan sig.

Stjärnorna kommer som sagt sannolikt att sluta sina dagar i en extrem smäll på ett av två sätt. Den första möjligheten är att de båda kommer att dras samman till en enda stjärna med hög rotationshastighet och extrem temperatur. I det fallet väntas den kunna få ett kraftigt magnetfält. Om den fortfarande roterar snabbt när den smäller som supernova kan den bilda en av universums häftigaste explosioner i form av en långsam gammablixt berättar Hugues Sana från universitetet i Leuven, Belgien.

Den andra möjligheten, om de båda är tillräckligt lika i sammansättningen, skulle kunna innebära att de inte hinner falla samman utan i stället avslutar sina respektive liv i två supernovaexplosioner varvid två massiva svarta hål kommer att fortsätta att röra sig kring varandra efteråt. berättar Selma de Mink från universitetet i Amsterdam som också var del i projektet. Ett sådant objekt kommer stråla ut massiva gravitationsvågor.**

*Namnet på objektet (dubbelstjärnan) anger att det är del av Very Large Telescopes (VLTs) FLAMES Tarantula Survey. Projektet använde FLAMES och GIRAFFE-instrumenten på European Southern Observatories (ESOs) Very Large Telescope (VLT) för att studera över 900 stjärnor i området; 30 Doradus som ligger i Stora Magellanska Molnet, vår lilla hgranngalax.

**Gravitationsvågorna teoretiserades fram av Albert Einstein. När vi studerat pulsarpar som rör sig runt varandra på samma sätt kan vi räkna ut att gravitationsvågorna mycket riktigt tar med sig energi från systemet som därför saktar ned. Vi har dock ännu inte kunnat observera gravitationsvågorna.