Monthly Archives: June 2016

Tsunamis på Mars?!

Lite långsökt på en ökenplanet kanske, men det har ju inte alltid varit öken på Mars.

En studie publicerad i tidskriften Nature berättar om att två stora meteoriter som kraschat ner på Mars för flera miljarder år sedan sannolikt kunnat orsaka mega-tsunamis. Antagandet är dock inte taget ur luften utan man talar om ett tsunamiärrat landskap som visar spår efter händelserna än idag.

Vad man sett i Mars norra slättlandskap är lämningar ovanför det som tidigare har varit kustlandskap. Lämningarna efter dessa jättevågor är ännu ett bevis i en lång serie av bevis för ett kallt, saltvattenshav som mycket väl kan ha gjort det möjligt för tidigt liv på vår grannplanet.

srep25106-f1
A – En bild över Circum-Chryse gränsen mellan hög och låglänt terräng. Den röda och svarta linjen visar strandregionen mellan hav och landmassa. De tre blåa pilarna visar var stranden brutits igenom av några av planetens kraftigaste vattenflöden. På bild B visas strömlinjeformade ytor där sannolikt isbergen hamnat och sedan slitits av det återströmmande vattnet. Därefter har de smält och lämnat efter sig högar av bråte. Bild C visar en närbild på en av dessa strömlinjeformade geologiska formationer. Bilder: ESA

Det första nedslaget skall ha skett för runt 3,4 miljarder år sedan. Det tydligaste beviset är en kanal som har bildats av återflödet av de stora vattenmängderna som kastades upp över land. På sin väg tillbaka skall vattnet ha skapat en flodfåra som har bildats på kort tid under ett extremt vattenflöde. Berättar Alberto Fairén, gästforskare på Cornel University. (Alberto jobbar normalt på centret för astrobiologi i Madrid.)

Det senare nedslaget som skedde miljontals år senare tycks ha skett efter att klimatet försämrats avsevärt på Mars. Det kallare klimatet orsakade att mycket vatten frusit runt Mars poler varvid havsytan dragit sig tillbaka innan den andra tsunamivågen.

Lämningar efter det andra nedslaget innefattar bl.a. stora isberg som kastats upp på land fortfarande frusna. Sannolikt kom detta vatten aldrig att tina. I stället kom det att sakta sublimera*. När dessa isberg försvunnit lämnades permanenta spår på slätterna efter dem.

Deras rapport publicerades 19 maj i tidskriften Nature. Läs hela rapporten här!

*Sublimera är det samma som frystorkas. Under rätt omständigheter, t.ex. när lufttrycket är för lågt kommer vattenmolekyler från vattenis att färdas direkt från isen och upp i luften utan att isen smälter.

Kepler – 1284 nya planeter funna!

Nåja, denna nyhet är kanske gammal vi det här laget. Men, även gamla nyheter är nyheter för den som inte hört dem innan. Och, som det ser ut just nu har jag själv inte hunnit skriva så mycket på ett tag och min bok om “Amatörastronomi för nybörjare” kräver en hel del tid. 135 sidor skrivna och de första figurerna börjar att ta form i form akvareller. Även lite lånefoton är på G in. Men men… åter till planeterna!

Keplerteleskopet* har nu alltså konfirmerat ytterligare 1 284 planeter runt fjärran solar. Forskarna har alltså nu konstaterat att 1 284 tidigare observerade objekt som skuggat stjärnors ljus nu har återkommit mer än en gång och således verkar vara planeter med stabil omloppsbana runt sin stjärna.

Kepler_spacecraft_artist_render_(crop)
Kepler-teleskopet – en konstnärlig vy.
Bild: NASA

Rapporten som släpptes den 10 maj visar på en dubbling** av antalet planeter som Kepler-teleskopet observerat. Metoden teleskopet utnyttjar är lik Merkuriuspassagen som nämnts tidigare på KlaraSkyar. När en planet passerar framför sin stjärna (sin Sol) skymmer den bort en mycket liten del av ljuset. Det hela är mätbart, men självklart är det lättare att se en stor planets större skugga framför en liten stjärna. De planeter vi helst vill se, Jord-lika planeter, blir således svårare att se än Jupiter-stora planeter.

Idag använder man en ny, anpassad teknik utvecklad av Timothy Morton som är en av rapportens författare. I och med att vi idag observerat så många planeter så har vi också tidigare exempel på hur en planetpassage framför en stjärna ser ut. Med dessa data kan man effektivare behandla nya observationer så att resultaten blir mera lättydda.

Metoden går ut på att de simulerar tidigare observationer av exoplaneter och jämför med de nya observationerna. Därefter simulerar de andra typer av skiftningar i ljusstyrka som bekräftat INTE är exoplaneter och jämför dessa data med de nyligen registrerade.

Som Timothy själv beskriver metoden: “Tappar du ett fåtal stora brödsmulor på golvet kan du plocka upp dem en och en. Spiller du ut en paket skorpmjöl behöver du en sopborste för att få upp dem. Denna beräkningsmetod är som en sopborste.” Just detta problem är det forskarna har att brottas med. De har så många observerade potentiella planeter att de behöver bredare metoder att angripa data med.

Innan rapporten släpptes fanns 4 302 planetkandidater. Dessa är skiftningar i stjärnans ljus som sedermera behöver bekräftas. Av dessa har nu 1 284st höjts till 99% sannolikhet att de är planeter. Av de övriga ligger 1 327st över 50% sannolikhet att de är planeter. Av de nyligen bekräftade planeterna är c:a 550st sannolikt Jord-lika, att döma av deras storlek. Nio av dessa ligger inom den beboeliga sonen eller “Guldlock-sonen” där avståndet till stjärnan möjliggör flytande vatten.

* Kepler-teleskopet observerar kontinuerligt 145 000 stjärnor och deras ljusstyrka. Små förändringar i ljusstyrka kan bero på många olika saker. Kepler-teleskopet letar särskilt efter en typ. Effekten av en planet som passerar framför stjärnan och förmörkar den en aning.

** Idag har vi 3 422 bekräftade exoplaneter i 2 560 solsystem. (1 juni 2016.)