Vintergatans snabbaste stjärnor – kanske inte våra egna…

Tja… detta berättar några forskare i The Astrophysical Journal. Rapporten är sedan 2015, men som jag ser det, även gamla nyheter är nyheter om du inte läst dem tidigare.

En grupp astronomer som jobbat med the Sloan Digital Sky Survey har studerat 20 stycken M-dvärgar, d.v.s. ganska sollika stjärnor, med hastigheter över 400 km i sekunden. (1,44 miljoner kilometer i timmen.) Som en jämförelse rör sig Solen med 225 km per sekund i sin rörelse kring Vintergatans centrum. 400 km per sekunden är över ”flyktahastigheten” för vintergatan. Dessa stjärnor är alltså så snabba att de inte kan hållas fast av gravitationen från Vintergatan.

Det finns flera sätt för stjärnor att få en sådan hastighet. T.ex. kan en av stjärnorna i ett dubbelstjärnesystem (två eller fler stjärnor som rör sig i bana kring varandra) explodera. När den ena stjärnan exploderar far den andra stjärnan iväg. Hastigheten den har när den åker iväg är ofta i samma härad som den hastighet den hade när den rörde sig kring sin systerstjärna som sedermera exploderade.

Man kan också tänka sig att stjärnor i små stjärnhopar kan accelereras upp i hastigheter stora nog att lämna både hopen och galaxen.

Vad som konstaterats av forskargruppen, ledd av Douglas Boubert är att en del av de stjärnor vi observerat med Sloan Digital Sky Survey verkar vara flyktingar från Stora Magellanska Molnet, en av våra närmsta granngalaxer. Denna ganska lilla galax rör sig långsamt nog att ligga i omloppsbana runt Vintergatan.

Bild på Stora och Lilla Magellanska Molnen över Very Large Telescope.
Stora och Lilla Magellanska molnen fotograferade
över Europeiska Rymdorganisationen ESOs
Very Large Telescope på Cerro Paranal i Chile.
Foto: John Colosimo, ESOs ficker-grupp.

Forskarna, från Cambridge Universitet använde data från Sloan Digital Sky Survey samt datorsimuleringar för att visa att dessa fartdårar till stjärnor inte är från vår egen vintergata utan tycks härstamma från en av våra granngalaxer. Efter att en av stjärnorna i dubbelstjärnesystemet exploderat skall enligt deras modeller den andra stjärnan ha fått ”flykthastighet” så att den lämnat Stora Magellanska Molnet. Därefter har den kommit tillräckligt nära Vintergatan för att accelereras emot vår galax. Där nu dessa stjärnor befinner sig, inom 1000 parsec (3 260 ljusår) från Jorden har de en sådan fart att de inte är bundna till Vintergatan heller utan med tiden kommer att slita sig loss ur gravitationens grepp. Arbetet publicerades i Royal Astronomical Society’s månatliga nyhetsbrev och presenterades den 5 juli i år på National Astronomical Meeting i Hull, England.

En av de saker som lyfts fram är att det finns flera olika förklaringar till varför dessa hypersnabba stjärnor får den fart de får, men ingen (hittills) som förklarar varför de endast återfinns i ett område på himlen. Idag har hittats ett 20-tal hyperhastighetsstjärnor, mest på norra stjärnhimlen i stjärnbilden Leo och Sextans. Detta förklarar de med att de härstammar från just Stora Magellanska Molnet.

Om de kommer från Stora Magellanska Molnet så förklarar det också enklare varför de lyckats komma upp i sådana hastigheter. Först och främst väger dvärggalaxen en tiondel av vad Vintergatan gör, vilket gör det enklare för stjärnor att rymma. Dessutom; eftersom molnet rör sig runt vintergatan med över 400 km/s så kommer stjärnornas hastighet att vara dvärggalaxens hastighet plus den hastighet stjärnan får då den lossnar från sin systerstjärna.

Simuleringarna pekar inte bara bakåt mot Stora Magellanska Molnet utan visar också att det borde finnas ungefär 10 000 förrymda stjärnor med liknande hastigheter. Men mycket få hamnar så nära att vi kan observera dem. Dessutom, om de har livslängder på 100 miljoner år eller så så kommer många av dessa rymlingar ha dött i flykten och bildat neutronstjärnor eller svarta hål som är allt för ljussvaga eller svarta så att vi inte kan se dem.

Nu inväntar vi Europeiska Gaia-satelliten som nästa år skall beräkna data för en miljard stjärnor. Bland dessa bör vi finna ett tydligt spår av förrymda stjärnor om teorin stämmer.

Källa: The Astrophysical Journal

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>