Organiskt material i kometer äldre än solsystemet självt?

De sista åren har det gjorts mycket kometforskning. Inte minst med Rosettasonden som studerat kometen 67P/Churyumov–Gerasimenko. En komet som kommit med flera överraskningar. Inte minst att den har formen av en badanka. (Vilket troligtvis har en synnerligen viktig andlig betydelse.) Troligen en det en effekt av två kroppar som kolliderat mycket långsamt.

Comet_67P_on_19_September_2014_NavCam_mosaic
Komet Churyumov-Gerasimenko fotograferad
av Rosetta sonden. Bilden är en mosaik av 
fyra foton tagna den 19 september från ett
avstånd av 29,6 km (från kometens mitt).
(Kometen är c:a 1,8 km tjock i den riktning
vi ser den på bilden. Foto: ESA/Rosetta/NAVCAM

Under de månader Rosetta-sonden studerade kometen (mellan 6 augusti 2014 och 29 september 2016) kom sonden att studera allt ifrån ytdetaljer och strukturer till utkastad gas och stoft från kometen. En av de saker som var mest överraskande (i alla falll för mig) var hur mörk den var.

Ändan sedan Helleys komet besöktes av Giotto-sonden 14 mars 1986 på ett avstånd av 596 km har vi förstått att kometer är mörka. Samtidigt talar ju många forskare om dem som “smutsiga snöbollar”. Nåja… uttrycket är ganska bra. De har väldigt låg densitet så det verkar som om kometerna är ganska fluffiga, som snöbollar. Dessutom består de till största delen av fruset vatten följt av koldioxid, kolmonoxid m.fl. frusna gaser.

Varje gång kometen närmar sig Solen avdunstar lite av islagren på ett sådant sätt att organiska föreningar, sand och sten blir kvar som ett mörkt hölje. När det gäller 67P Churyumov-Gerasimenko har den ett albedo på bara 0,06. Det innebär att 94% av ljuset reflekteras och endast 6% reflekteras. Kometen är alltså mörkare än nylagd asfalt p.g.a. något som kan liknas med sotpartiklar.

En av Rosetta-sondens huvudsyften var just att studera dessa föreningar och försöka ge oss mer fakta om solsystemets historia. T.ex. kommer vattnet i våra hav från kometer? Kommer kolet, kvävet och syret i våra kroppar från kometer?

En annan fråga är… uppstod kometerna i samma veva som planeterna? Teorier som nu omtalas av franska forskare är att kometerna kanske bildades innan solsystemet började bildas. Kanske är kometerna att se som interstellära.

40% av 67 Ps vikt består av organiska föreningar som innehåller olika kombinationer av kol, kväve och syre. Dessa tre grundämnen är verkligen basen för allt liv på Jorden. Under det sena tunga bombardemanget, då väldiga mängder meteorer ramlade ned på Jorden för 3,8 – 4 miljarder år sedan tros det att en hel del av dessa var kometer. Det skulle då förklara sammansättningen vi har på Jorden idag.

Enligt den franska forskargruppen, ledd av Jean-Loup Bertaux och Rosine Lallement, på Laboratoire Atmospheres, Milieux, Observations Spatiales (CNRS / UPMC / Universite de Versailles Saint-Quentin-en-Yvelines) har kometerna (eller i alla fall 67P ovan) bildats i interstellär rymd. D.v.s. i moln mellan stjärnorna, innan Solsystemet började bildas.

Forskare har länge studerat spektra från gasmoln i rymden. Många föreningar har känts igen, men också en skog av absorptionslinjer från “okända” föreningar har konstaterats. Det tros att en låg koncentration av blandade organiska föreningar är skyldig för dena röra av linjer. Dessa absorptionslinjer, “Diffuse Interstellar Bands” eller DIB återfinns i ungefär samma koncentration i många gasmoln. Alla utom just de kompakta och kalla nebulosor som de där stjärnor håller på att bildas.

Misstanken pekar på att när molnet är kallt nog och skyddat från stjärnljus av stoftpartiklar så kan de här föreningarna klä stoftkornen med något som lite liknar tjära. Stoftkornen klumpar ihop sig till det som hos oss syns som kometer. Samtidigt, när inte längre föreningarna befinner sig i gasfas utan frusit till is så syns de inte längre lika tydligt i spektra.

Det är i dessa områden som nya solsystem så sakteliga börjar bildas. Tack vare att föreningarna klumpar ihop sig så blir de mer skyddade och kan motstå upphettningen från den blivande stjärnan. På så vis kommer i alla fall de kometer som kastas ut i ytterdelarna av det nya solsystemet att behålla dessa för livet så viktiga föreningar. De faller sedan sporadiskt ned på de nybildade planeterna så att planeter som Jorden får till sig den perfekta blandningen från rymden. Så snart planeten är kall nog så finns materialet där redo att börja bilda liv.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>