30 oktober – Sir Christopher Wrens 385 födelsedag

Sir Christopher Wren är väl mestadels känd för sin arkitektoniska ådra, då han är ansvarig för att ha ritat och uppfört bl.a. 52 kyrkor i London efter den stora branden 1666. Ett av hans mästerstycken är St Paul’s-katedralen som färdigställdes år 1710.

St_Pauls_aerial_(cropped)
En vi över Ludgate Hill och St Paul’s-katedralen.

Vad som kanske inte är lika känt är hans stora intresse för vetenskap. Han var utbildad i Latin samt den aristoteliska vetenskapen, med allt vad det innebär. Han var bl.a. anatomist, astronom, geometriker och matematisk fysiker. Han är också en av de första medlemmarna i den engelska Royal Society som grundades.

RoyalSocMace20040420
The President, Council and Fellows of the Royal
Society of London for Improving Natural Knowledge
eller the Royal Society bildades den 28 november 1660.
På bilden visas den kungliga spira som skänktes
föreningen av Konung Chales II.

Hans arbete var högeligen aktat av Sir Isaac Newton och Blaise Pascal. Robert Hooke lär ha sagt om honom: ”Sedan Archimedes har det sannolikt inte sets i en man sådan perfektion, sådant mekaniskt kunnande och ett sådant filosofiskt sinne.

Bland sina bedrifter byggde Wren en bikupa med transparent sida för vetenskaplig observation av binas liv. Han började observera Månen där han bl.a. uppfann mikrometerokular för teleskop. Hans skalmodell av månen tilldrog sig till och med kunglig beundran varvid han fick presentera den för konungen, Charles II, Han byggde också en skalmodell av ögat, I glas med glaskroppen, pupillens form och näthinnans funktion förklarad. Han var också först med att injicera en vätska I blodomloppet (på en hund).

Han experimenterade med terrest magnetism och hur man med denna kan påvisa longituden genom variationer i magnetfältet. Med detta påvisades hur man med detta och med Månens lägen kunde orientera sig. Han hjälpte till med skapandet av ett 11-meter långt teleskop tillsammans med Sir Paul Meile och han hjälpte till att förbättra mikroskopet vid samma tid. Man finner i hans anteckningar i De corpore saturni, från 1652, observationer av Saturnus och dess underliga uppenbarelse. Men innan dessa hann publiceras hann Christiaan Huygens presentera sina teorier om att utskotten hos Saturnus är ringar utan kontakt med dess yta. Genast insåg Wren att Huygens teorier verkade mer rimliga och bordlade sina egna funderingar tills vidare.

Huygens_Systema_Saturnium
Bild ur Huygens Systema Saturnium, 1659.

Under sin tid som professor på Oxford hann han studera elastiska kollisioner och pendelrörelser, meteorologi, m.m. 1662 uppfann han tipp-regnmätaren där en bägare fylls till en viss nivå innan den tippar och töms för att sedan fyllas igen. Han uppfann också en ”väder-klocka” som kunde registrera temperatur, luftfuktighet, regnmängd och lufttryck.

Wren studerade också optik och beskrev slipningen av koniska linser och utvecklade därmed en matematisk modell för en hyperboloid. Wren tog fram en problembeskrivning som kom att bli bas för Newtons “Principia Mathematica Philosophiae Naturalis “ Han utmanade Hook och Halley att skapa en matematisk teori kring den tänkta kraft som kunde få en planet som rör sig I rak bana förbi Solen och samtidigt falla mot Solen så att den framskrider I en nära cirkelrund bana så som Keppler räknat ut. Halley tog problemen till Isaac Newton som skrev en uppsats på 9 sidor som sedan utvecklades vidare i Principia.

Kanske ett sidospår från de klara skyarna, men kanske ändå något positivt för dig som gillar lite vetenskapshistoria.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>