Halo-fenomen i vinterkylan

Halofenomen kan förekomma i två sammanhang. Dels när en varmfront kommer in och tunna iskristallmoln kommer i början av fronten när varm fuktig luft trängs upp på hög höjd och bildar iskristaller. Det andra fenomenet som är rätt vanlig såhär års är när luften svalnar av och fortfarande innehåller lite vatten i form av vattenånga. Vattnet bildar då iskristaller i luften över ett större område på en gång.

Halo (1)
Fenomenet som vi talade om på P4 Skaraborg
tidigare idag låg runt månen medan det vi ser på bilden
är Solen som jag fotograferade från Skara i höstas.
Foto: Gunnar Sporrong

Det som utmärker sig med vattenis är dess sexsidiga kristaller. Vi har väl alla sett de sexuddiga snöstjärnorna vid snöfall. Men, går vi ned på en mycket mindre skala så består vattenmolekylerna av en syreatom och två väteatomer som sitter snyggt i en vinkel på 104,45 grader. Det gör att vattenmolekylen har förskjutit sin laddning så att väteatomerna är smått positiva medan syreatomen som håller i fler elektroner blir smått negativa.

I och med detta kommer vattnet när det fryser låsa sig så att syreatomen från en molekyl binder sig till väteatomerna i omgivande vattenmolekyler på ett sätt så att det bildas sexsidiga kristaller. Dessa sexsidiga kristaller kommer när de hamnar mellan oss och Solen (eller Månen) att reflektera eller bryta solljuset i väldigt bestämda vinklar. Vanligast är en Halo 22 grader från Solen som den ovan.

365px-Hexagonal_Ice_Crystals.svg
Vattnets molekylform ger ofta kristaller på
ett 20-tal mikrometer (0,02mm). Dessa är
perfekt utformade för att ge många
spännande optiska fenomen.
Bild: Dave3457 (Wikimedia Commons)

Är förhållandena rätt kan du få en halo som ligger som en ring 46 grader från Solen. Denna är ofta mycket svagare och är oftast mycket svår att se runt Månen.

Lunar_Halo
Denna bild från 1853 visar en mån-halo
exakt som den ovan med den skillnaden
att den är svagare eftersom ljuskällan (Månen)
är svagare. Bild: Le Magasin Pittoresque

Om det är väldigt lite iskristaller så syns det inte på Månen att något skymmer dess yta för oss. Då kan det till och med verka som om vår Måne ligger närmare oss än själva ringen som är mycket ljussvagare. Är det å andra sidan väldigt mycket iskristaller så skyms ljuset så att det börjar bli svårt att se Månen eller Solen medan ljuset från ringen blir starkare.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Foto av en s.k. solhund som ligger på höger sida om Solen
och egentligen är del av själva Halofenomenet.
Foto Kurt Heffner.

Ligger Solen lågt vid horisonten så händer det att de delar av ringen som ligger rakt till höger och till vänster om Solen blir förstärkta. Fenomenet kallas för Solhundar. Är de skymmande iskristallerna tillräckligt många kan solen försvagas så mycket att en eller båda Solhundarna blir starkare än Solen själv på ett sätt som kan verka lite förvirrande.

För att höra hela intervjun med Ewa Ohlsson på P4 Skaraborg, klicka här.
Klicka sedan en bit ned på sidan där det står: Lyssna från 158 min.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>