Oumuamua – interstellär vagabond, men utomjordiskt rymdskepp?!

I veckan som varit har det uppkommit mycket spännande och väldigt fritänkande uppgifter kring den tumlande rymdstenen som med hög fart har passerat vårt solsystem. Vi vet att den har så hög fart att den omöjligt kan härstamma ur vårt eget solsystem. Vi vet också att den accelererats på sin väg ut ur solsystemet. Eller skall vi säga… den bromsade lite mindre än väntat av solens gravitation. Men, är det bevis nog för att den skall ha inbyggda raketer?

Personligen tycker jag att en acceleration i riktning från Solen (en bestämd riktning) av en sanslöst tumlande farkost med raketerna (?!) riktade slumpvis åt alla håll beroende på rotationen, är väldigt väldigt osannolik. Men det kvittar. Dels är ju inte jag forskare. Dels tycker jag att himlakroppen är fantastiskt intressant i alla fall.

Artist’s impression of the interstellar asteroid `Oumuamua
Denna konstnärliga illustration visar en hypotetisk
modell av hur Oumuamua kan tänkas se ut.
Källa: NASA

Oumuamua är det första säkerställda objekt som vi hittat i Solsystemet. Fenomenet är säkert vanligt, men nu är alltså första gången vi detekterat det. Det kännetecken vi kan gå på är det faktum att himlakroppen färdas med allt för hög fart för att kunna härstamma i vårt solsystem. Ingen av de kända planeterna har gravitation nog att slänga in Oumuamua i det inre solsystemet med sådan fart. Inte heller en okänd oupptäckt planet i de yttre delarna skulle kunna göra det i och med att den hade behövt vara väldigt stor och i det läget hade blivit upptäckt.

1I/2017 U1 eller Oumuamua som vi idag kallar den upptäcktes av Robert Weryk genom Pan-STARRS-teleskopet på Hawai, 19 oktober 2017. Den upptäcktes 33 miljoner km från Jorden eller 85 gånger mer avlägsen än Månen. Den upptäcktes 40 dygn efter att den passerat solen som närmast och med en enastående hastighet på 87,3 km per sekund.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA
Pan-STARRS eller Panoramic Survey Telescope
and Rapid Response System ligger på Hawaii på
Haleakala-observatoriet, på vulkanen med samma
namn. Foto: Tawker, wikipedia.

Under hela sin passage har den aldrig varit större än en stjärna på bildplåtarna. D.v.s. en lysande punkt. Vår bedömning av dess storlek utgör egentligen bara av rena uppskattningar och vi vet inte noggrannare än att den är mellan 230 meter och en kilometer lång. Vi vet också att den växlar något enormt i ljusstyrka och att den därmed sannolikt är mycket smal och lång. I teorin kan den också vara väldigt platt, som en pannkaka.

A2017U1_5gsmoothWHT1024
Inte ens med bästa upplösning har Oumuamua
uppvisat något mer än en punktformig ljusfläck
på kamerornas mottagare. Foto Alan Fitzsimmons,
Queens University Belfast; källa: APOD,
Astronomy Picture of the DAY.

Första resultaten pekade på en komet. I och med dess mycket höga vinkel (den kom uppifrån ”rakt ner” i solsystemet) och dess höga hastighet. En annan sak som indikerade att det skulle kunna vara en komet var att den hade väldigt hög fart.

800px-Comet_20171025-16_gif
Denna simulering visar hur Oumuamua anländer
i det inre solsystemet för att snabbt vinklas av
från sin kurs genom Solens gravitation.
Simulering: NASA

Dessutom har analyser av dess spektra visat att den har en väldigt röd färg vilket antyder att den under lång tid har utsatts för kosmisk strålning vilket ger upphov till komplicerade organiska kemiska föreningar, lite lika tjära. Tidigt insåg forskarna att den inte uppvisade en kometliknande svans. Hade den varit en komet eller till och med en intorkad före detta komet borde spår av gas synas kring den efter dess nära passage jämte Solen. Dess första namn var C/2017 U1 där C står för komet. Tidigt ersattes detta C med ett A till A/2017 U1. Men efter noggrannare beräkningar av dess hastighet insåg forskarna att den måste ha interstellärt ursprung, varför A’et ersatters med I för Interstellar Object.

Namnet Oumuamua kommer från Hawaii och betyder scout eller spanare. Ou betyder ”nå ut” eller ”greppa efter” mua i sin tur betyder första eller före. Upprepningen muamua förstärker meningen av ”försthet”.  Innan detta namn freslogs diskuterades namnet RAMA efter Arthur C. Clarkes bok om den långa smala rymdfarkost som i böckerna besöker solsystemet. Likheten är slående, både dess höga hastighet som påvisar interstellärt ursprung och den långsmala formen. men där upphör likheterna. Ytan tycks ju full av dessa röda kemiska föreningar som accumuleras på isiga kroppar som tillbringar miljoner år i det kalla mörkret långt från Solen eller andra stjärnor. Dessutom är dess ljuskurva inte jämn utan lite brokig på samma sätt som klassiska asteroider. Rotationshastigheten tyder på att kroppen är ganska massiv. Hade den varit gjord av is så hade den brutits upp p.g.a. rotationen.

Dess bana uppmättes först med Pan-STARRS teleskopet som del av det internationella Space Guard tillsammans med Canada-France Hawaii-Telescope CFHT. Dess ytfärg och rotation bestämdes tillsammans med Very Large Telescope och Geeni South Telescope samt Keck II på Hawaii.

ʻOumuamua_light_curve_simulation
Houmuamuas udda ljuskurva skulle kunna bero på
att den är väldigt avlång samt att den roterar med
en tumlande rörelse. Klicka på bilden ovan för
bättre upplösning. Simulering: nagualdesign, Wikipedia.

Himlakroppen undersöktes också av SETI tillsammans med Allan Telescope Array som söker efter utomjordiska civilisationer. Green Bank-observatoriet lyssnade också efter radiosignaler men förgäves. I och med känsligheten hos de båda teleskopen kan man utesluta sändare starkare än 0,08 Watt.

Alltså inga aktiva aliens vad vi kan se. Men var kommer den ifrån? Oumuamua tycks komma ifrån området kring Vega i stjärnbilden Lyran. Den kommer från en riktning c:a 6 grader ifrån den riktning Solen rör sig lokalt i vår galax, alltså den mest sannolikariktningen för slumpvisa besök. Den relativa hastigheten i förhållande till Solen innan den började ”falla” mot Solens gravitation var 26,33 km/s (94 800 km i timmen).

Dess högsta hastighet när den rundade Solen (40 dygn innan upptäckt) var 87,71 km/s vilket är rekord för allt vi hittills kunnat observera i vår sols närhet. Som närmast Solen (17% närmare än Merkurius) passerade den 9 september 2017. På utvägen passerade Oumuamua jordbanan den den 14 oktober. Vidare förbi Mars 1 november 2017, Jupiter i maj 2018 och den kommer passera Saturnus bana i januari 2019… Neptunus 2022 och lämna solsystemet efter c:a 20 000 år.

Oumuamua-solar_system-ecliptic-normals
Från lite längre avstånd ser vi att den utför en
ganska brantvsväng i sin bana p.g.a. Solens gravitation
då den passerar strax innanför Merkurius bana.
Dock räcker denna banförändring inte för att Solen skall
kunna hejda dess rörelse och fånga in den.
Figur: TOMRUEN, Wikimedia Commons.

Resan från andra hållet, d.v.s. från Vegas närhet skulle ha tagit 600 000 år. Men till saken hör att Vega, när Oumuamua var där, inte låg på samma ställe.

En av de mest spännande rapporterna kom den 27 juni 2018 då astronomer rapporterade att de hittat en ej förklarlig acceleration. Första förklaringen var att det kunde vara kometliknande avdunstning av gas. Men, dels har inga gaser någonsin observerats kring himlakroppen. Dessutom hade den inget av denna acceleration när den var som närmast Solen. Dessutom hade gas sprutat ut ifrån den på ett sådant sätt skulle denna orsakat en ökad spinn som borde bryta sönder kroppen. Den sista men kanske tråkiga slutsatsen tycks vara att det är energin i strålningen från Solen som accelererat himlakroppen.

Initiative for Interstellar Studies, i4is, har föreslagit ett antal lösningar där vi skulle kunna bygga en farkost som kan köra ikapp Oumuamua. Kanske finns det en chans att vi kan lära oss mer om denna fantastiska himlakropp. Dock förväntar jag mig inga gröna gubbar denna gång heller.

Källor:
Non-Gravitational Acceleration in the Orbit of 1I/2017 U1 (‘Oumuamua)
via Google Scholar

Non-Gravitational Acceleration in the Trajectory of 1I/2017 U1 (ʻOumuamua)
via Google Scholar

NASA Science Solar System Exploration

Wikipedia

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>