28 december – Skulle tro att Mars är vackrast

Jag brukar ju försöka att hålla mig neutral i astronomiska frågor, men idag tänkte jag vara lite sentimental och skriva lite om några av mina favoritbilder bland solsystemets kroppar och då hamnar vi på planeten

Mars.Skönheten kan vara rent visuell, som i fallet Saturnus där ringarna och de cremefärgade molnlagren bryter vackert mot varandra och där de många månarna uppvisar vackra färger, men skönheten kan också ligga i likheten med vår hemplanet. Snötäckta berg och vindpinade ökenslätter. Nåja… Här kommer i alla fall några av mina favoritbilder. Se och njut. Kommentera gärna!

Låt oss börja med Korlev-kratern på Mars norra halvklot.

Bilden är en sammansatt mosaik av fem förbiflygningar
av ryndsonden Mars Express från European Space Agency.
Foto: ESA
Sergei Korolev, Foto: Horyzonty Techniki 1966.

Den 80 km stora krater är i huvudsak är fylld med vatten-is. Den ligger i Mare Boreum-området på Mars, 73 grader nordlig bredd. Kraterranden reser sig 2 km ovanför omkringliggande slätt. Kraterns 2 km djupa mittparti fungerar som en köldhåla vilket gör att kall luft blir stillastående över lång tid (i form av ett inversionsskikt) och vatten kan då ansamlas och bevaras över lång tid.

Forskare bedömer att den idag innehåller 2 200 kubikkilometer vatten-is. Undersökningar tyder på att all isen har bildats på plats och att den inte är rester av ett större istäcke som tidigare trott. Kratern är döpt efter Sergei Korolev, en sovjetisk raketingengör  som var aktiv under rymdkapplöpningen.

Cerberus Fossae är ett annat mycket vackert område.

En del av Cerberus Fossae-området nära Mars ekvator. Foto ESA.

Detta område visar tydligt effekterna av att Mars har en betydligt tunnare atmosfär än Jorden. Den tunna atmosfären skyddar inte emot nedslag av meteorer på samma sätt som Jordens atmosfär.

På samma sätt kan atmosfären inte heller slita ner bergsformationer och kratrar som formats för länge sedan. Många av de bildningar som vi ser är mycket gamla.

Bilden visar några av de sprickor som utgör Cerberus Fossae-systemet som ligger nära Mars ekvator. Foto: ESA/DLR/FU Berlin, CC BY-SA 3.0 IGO.

Bilden till höger visar en ”närbild” på en av sprickorna. Sprickan skär genom kratrar, slätt och dalgångar vilket visar att den är ett relativt nytt tillskott i den marsianska geologin.

Cerberus Fossae-regionen består av en serie förkastningar där Mars-ytan slitits isär av geologiska krafter. Geologiska beräkningar och simuleringar tyder på att områdets karaktäristiska sprickor uppstod i samband med Tharsis-vulkanernas bildande öster om området. Dessa sprickor har sedan spytt ut lättflytande lava.

Curiosity kör genom Dingo-gapet.

För att få en skala på denna bild så är avståndet 2,7 meter mellan julen och höjden på sanddynen är c:a en meter. Foto: Curiositys “Mast Cam, NASA.

Mars är inte bara vacker på avstånd. På nära håll får det karja lanskapet en mer påtaglig karaktär. På bilden ovan har den radiostyrda Mars-bilen Curiosity den 5 september kört igenom öppningen, mellan två stenströdda sluttningar, kallad Ding-gapet. Vi blickar öster ut genom gapet. Passagen kan verka simpel, men är ett riskabelt tilltag då tidigare Mars-bilar vid ett flertal tillfällen varit nära på att fastna i sanddyner med lös sand.

En sandstorm på marsytan fotograferad av Mars Orbital Camera,
NASA/JPL/Malin Space Science Systems.

Till saken hör att sanden under miljarder år blåst runt på Mars-ytan. För att dagens atmosfär, som är nära nog en hundradel av den vid havsytan på Jorden, skall kunna blåsa upp en sandstorm som den på bilden ovan behöver sanden vara mycket finkornig. En allt för djup sanddyn av denna finkorniga sand, särskilt om den är lite lös, kan vara ödesdiger för en bil som Curiosity som väger 899 kg.

Valklippan avslöjar ett blötare klimat.

Jag möts ofta av frågan; “finns det vatten på mars?” Absolut gör det det, men idag är det ju endast is som vi kan observera. Finns det i flytande form så finns det mycket djupare ner i Mars-skorpan. Men så har det inte alltid varit. Avlagringarna på bilden ovan (c:a en meter från vänster till höger) visar att sand har avsatts i samband med Mars årstidsväxlingar.

På bilden ovan syns avlagringar som ligger i vinkel mot varandra vilket påvisar att sediment avlagts i minst två omgångar medan förskjutningar skett emellan så att ett sedimentlager lagts ovanpå ett tidigare.

En bit ifrån denna plats fan curiosity-bilen, eller Mars Science Laboratory som den egentligen heter, funnit ett delta-landskap där en flod runnit ut i en sjö. Avlagringarna har visatt att vatten runnit in i sjön och sedan från grundare till djupare vatten på liknande sätt som vi ofta ser på Jorden.

Låt mig till slut avsluta med Mount Sharp eller Aeolis Mons som den heter på gamla kartor. Detta berg, eller vi kanske bord ekall det för kulle, är en hög med avlagringar som ligger i mitten på Gale-kratern på Mars. Landningsplatsen i Gale-kratern valdes på grund av den spännande geologin. Det är denna krater som Curiositysonden nu undersöker i flera år. Den 28 december har bilen vistats på Mars under 2 273 solar (eller marsdagar).

Bilden har viltljuskalibrerats på ett sätt som får marken att uppvisa samma färger som den hade haft om det var “jordiskt” dagsljus. Men detta har som effekt att himlen ter sig lite för blå. Egentligen skulle himlen vara färgad mer som ljus smörkola.
Foto: NASA/JPL-Caltech/MSSS , 2013.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *