Monthly Archives: January 2019

21 januari – Månförmörkelse

Hej på er! Detta kommer sannolikt att bli sista inlägget här på ett tag. Jag har under lång tid sysslat med astronomi. Jag har varit verksam på Slottsskogsobservatoriet i 23 år och jag har sedermera jobbat med mikroskopi men också astronomi paralelltt med astronomiföredrag och besök på den lokala astronomiföreningen.

Nu kommer jag ta en paus i allt astronomiserande för att ta upp en gammal hobby, nämligen Bonsai! Således kommer denna sida att vila. Om andan faller på lovar jag att hålla er underrättade, men som sagt kanske inte med den frekvens som jag tidigare försökt hålla.

Med det sagt; håll till godo!

Delvis förmörkad måne, juli 2018. Foto Gunnar Sporrong

Måndag morgon är det dags för årets första större astronomihändelse. Månen ligger nu så till i sin bana att den kommer passera in i Jordens skugga. Fenomenet är vackert och lätt att skåda både för blotta ögat, med kikare eller med amatörteleskop. Så, har du ett teleskop i garderoben så är det nu det är dags att gå ut och rasta det.

Alla tider finns längst ned i artikeln.

Ni som såg förmörkelsen i somras kanske blev avskräckta av det faktum att det fortfarande var ljust ute och Månen låg försjunken i dis under den förmörkelsen. På måndag blir omständigheterna väldigt annorlunda. Dels sker förmörkelsen under natten. Dels är det kallt och torrt, så att om vi bara slipper moln blir det riktigt fint.

Även denna gång är förmörkelsen ganska lång (lite mer än en timme i kärnskugga) så har du kamerautrustning så får du gott om tid att fotografera. Se bara till att ha fri sikt mot väster. (Passa också på, både Venus och Jupiter ligger i väster i gryningen.

Så, till det som du väntat på. Tiderna!
1.    Månen passerar in i penubran, eller jordens halvskugga. Står du just nu på Månens östra sida ser du jordens skiva börja täcka den ljusstarka Solen. Det tar ett tag innan vi på Jorden ser någon mörkning på vänstra sidan. Tålamod!
2.    Umbran når Månen. Vid Månens östra rand (vänster sida från där du står) täcker nu Jorden hela solskiva. På den västra sidan syns fortfarande en del av Solen.
3.    Totalitet. Nu kan du inte se Solen någon stans på Månens yta. Däremot kommer en del av Solens ljus att gå genom Jordens atmosfär. På samma sätt som du upplever solljuset rött vid solnedgången skulle du nu på Månen uppleva solnedgång runt hela Jordens rand samtidigt. Därför blir marken på månytan framför dina fötter vackert roströd. Det är vad astrologer började benämna “blodmåne” på 1970-talet.
4.    Nu har totaliteten slutat och Solens ljus träffar återigen den östra (vänstra) sidan av månskivan. Västra sidan är fortfarande förmörkad.
5.    Nu upplever alla delar av Månen i alla fall delvis solljus. Du kan fortfarande se en skuggning på högra sidan där delar av solljuset skyms fortfarande.
6.    Månen är nu fullt upplyst.

1. 03.36.30: Penumbrakontakt
2. 04.33.54: Umbrakontakt
3. 05.41.17: Totalitet
4. 06.43.16: Totaliteten slutar
5. 07.50.39: Umbran passerat
6. 08.48.00: Penumbran passerat

OBS! Passa  på! Det kommer dröja c:a 10 år till nästa chans att se en lika bra månförmörkelse i Sverige.
Text och foto: Gunnar Sporrong/Astro Sweden

3 januari- Ultima Thule, en unik typ av himlakropp?

Ja, det är vad de vill låta antyda från NASAs sida, men jag kan ju inte låta bli att tänka på “badankan” (Churyumov-Gerasimenko) nedan.

Ultima Thule.
Foto: NASA/JHUAPL/SwRI

Den andre januari anlände denna fantastiska bild av Ultima Thule till Jorden. Den är tagen på 28 000 km avstånd, endast en halvtimme innan närmsta passage. Bilden är tagen med kameran kallad LORRI, Long-Range Reconnaissance Imager. LORRI är en 2MP kamera med hög nyansåtergivning och ljuskänslighet. Den sitter i änden på ett teleskop med 2 630 mm fokallängd och en diameter på 208 mm eller 8 tum.

Komet Churyumov-Gerasimenko. Foto:
ESA/Rosetta/NAVCAM

Kometen Churyumov-Gerasimenko, till vänster är ju väldigt lik Kuiperbältesobjektet Ultima Thule ovan. Om vi dessutom tar hänsyn till att kometer lär komma ifrån Kuiperbältet och ibland längre bort så skulle jag ju vilja hävda vissa likheter. Den största skillnaden är dimensionerna eftersom kometen till vänster är endast 4,1 km lång i stället för 31 km för Ultima Thule. Dessutom ser vi att kometen p.g.a. sin närvaro till Solen släpper ifrån sig en hel del gaser.

Om vi nu återgår till Ultima Thule så kan vi ju se att fenomenet med “långsamma” kollisioner inte är så ovanliga en bit ut ifrån Solen. (Churyumov-Gerasimenko bildades ju också här ute i krokarna.) Kollisionshastigheten mellan de två objekten kan inte ha varit mycket högre än vad som kan tänks hända på parkeringen utanför IKEA.

Vad vi ser är solsystemets bildande, fruset i ögonblicket. Det visar att processerna som bildade fröerna till planeterna var mycket lugna händelser. Gissningsvis skedde denna kollision när Solsystemet var runt en procent av sin nuvarande ålder eller inom 50 miljoner år från bildandet. berättar Jeff Moore, New Horizons Geologi och Geofysik-teamledare.

Den första färgbilden av Ultima Thule är tagen från 137 000 km håll med en kombination av data från LORRI (mitten) och Multispectral Visible Imaging Camera (MVIC) (vänster) som kombinerat Nära Infrarött ljus med rött och blått ljus. Färgenbilden till höger är alltså för våra ögon inte riktigt äkta, men talar i gengäld om mer för forskarna som bearbetar bilderna. Foto: NASA/Johns Hopkins University Applied Physics Laboratory/Southwest Research Institute.

Så, vad vet vi hittills?
Dels kan vi idag utesluta att Ultima Thule har några ringar.
Inte heller har det upptäckts några satelliter större än 1,5 km.
Än så länge har vi inte upptäckt några spår av atmosfär, vilket kanske är att vänta i och med avståndet till Solen.
Färgen är lik andra himlakroppar ute i kuiperbältet och antyder lång vistelse under intensiv kosmisk strålning.
De båda loberna Ultima (den större) och Thule (den mindre) har nära nog samma färg vilket antyder att de är ungefär lika gamla samt har vistats i samma miljö (samma område).

Nu kommer New Horizon under ett par veckor att göra paus i återsändandet av data i samband med att den passerar in bakom Solen ur vår synvinkel. Runt den 20 januari kommer data åter att sändas till Jorden och kommer att fortsätta att sändas i c:a 20 månader.

1 januari – New Horizon framme och förbi Ultima

Kl. 06.33 svensk tid passerade sonden New Horizons den lilla himlakroppen som familjärt kallas Ultima Thule men vars rätta namn är (486958) 2014 MU69.

Vi vet ännu inte om Ultima har formen av en kägla eller kanske är en tät dubbel-himlakropp med mellan-rum emellan. Foto: NASA

Bilden, tagen med New Horizons “high-resolution Long-Range Reconnaissance Imager” (LORRI) igår, nyårsafton, uppvisar en himlakropp som kan ha formen av en bowlingkägla. Dess storlek är uppskattad till 32 km lång och 16 km bred. Ultima är gissningsvis en kontakt-dubbel, d.v.s. två himlakroppar som sitter samman p.g.a. deras gemensamma gravitation. Men det kan fortfarande vara så att det rör sig om två mindre kroppar som rör sig i en väldigt tät omloppsbana runt ett gemensamt masscentrum. (Enl. upggift kl. 21.22 svensk tid.)

I morse passerade alltså New Horizons den lilla Ultima Thule på bara 350 mils håll. En signal som anlände Jorden 16.29 svensk tid indikerar att sonden är i gott skick och har fyllt sina internminnen med foton och mätdata. “New Horizons har följt planerna och undersökt på nära håll det mest avlägsna objektet i mänsklighetens historia – 6 miljarder km från Jorden.” berättar Principal Investigator Alan Stern, på Southwest Research Institute in Boulder, Colorado. “De data vi har ser fantastiska ut och vi har redan lärt oss saker om Ultima från nära håll. Från och med nu kommer data bara att bli bättre.”

New Horizon har redan löst ett av mysterierna kring Ultima. Den stabila ljuskurvan vi tidigare sett från New Horizon beror på att Ultima roterar ende över ende ungefär som en propeller med en axel som pekar nära på rakt mot farkosten.

“New Horizons har en kär plats i våra hjärtan som en våghalsig och enveten liten utforskare, liksom en bra fotograf.” säger Johns Hopkins Applied Physics Laboratory Director Ralph Semmel. “Denna flyby är ett första för oss alla – APL, NASA, vår nation och världen – och vi har stor tacksamhet till det djärva gäng av forskare och ingenjörer som förde oss till denna punkt. “

Att nå Ultima Thule 6 miljarder km hemifrån är en enastående bedrift. Särskilt, tycker jag, eftersom den upptäcktes som en bonus först när sonden passerade huvudmålet Pluto. När sonden skickades upp visste vi inte ens att Ultima Thule fanns.

Under de fåtal timmar som sonden låg nära nog för att studera Ultima registrerades så mycket data att sonden kommer ta 20 månader på sig att skicka tillbaka informationen. Detta under förutsättning att den kan orientera sin lilla antenn rakt emot Jorden. Om jag inte misstar mig kommer de fräckaste bilderna att prioriteras medan allmänhetens nyfikenhet är på topp. Därefter kommer data succesivt att laddas ner så att de vetenskapliga teamen har att göra de närmaste tio åren.

Redan nu finns på förslag ytterligare objekt att besöka. Nu hänger det mera på prioriteringar. Kan amerikanerna minska någon tiondels procent på krigsbudgeten finns goda chanser att förlänga både detta och fler projekt.

New Horizons har i dag gjort en passage av det absolut mest avlägsna objekt som undersökts av en farkost från oss. En kropp med anor i solsystemets tidigaste historia. “This is what leadership in space exploration is all about.” som Jim Bridenstine säger.