Author Archives: Gunnar Sporrong

13 – 14 december – Lucia-meteorerna, Gemeniderna, är tillbaka

Gemeniderna är en fin skur med utgångspunkt i stjärnbilden Gemini, eller Tvillingarna. Den ger stabilt ett högt antal meteorer dagarna kring Lucia. Meteorskuren är en av få förknippade med en asteroid. Kanske rör det sig om en intorkad komet där bara lite stoft finns kvar.

3200 Phaethon är en ovanlig asteroid på det viset att dess bana för den närmare Solen än någon annan av de namngivna asteroiderna. Namnet har den fått från sonen till den grekiska solguden Helios. Asteroiden var den första att finnas med hjälp av bilder tagna från Satellit. Den upptäcktes i data från Satelliten IRAS, InfraRed Astronomical Satellite, den 14 oktober 1983. Charles T. Kowal som rapporterade in den tyckte den såg ut som en asteroid. Den namngavs därför först enligt rådande regler för asteroider till 1983 TB. Sedan 1985 har den som nämnts namnet 3200 Phaethon.

800px-3200_Phaethon_orbit
Asteroidens bana i förhållande till de innersta planeterna;
Merkurius, Venus, Jorden och Mars.
Källa: Engelska Wikipedia.

Asteroidens halva storaxel tar den en bit utanför Jordens bana. 1.27 AE*, eller 190 miljoner kilometer från Solen. Vid sitt innersta läge i banan är den endast 0,14 AE från Solen eller 20,9 miljoner km från Solen. Det är mindre än halva avståndet jämfört med Merkurius närmaste läge. När den är som närmast kan den uppnå temperaturer på runt 750 grader Celcius (1 025K). (En sådan temperatur gör att den glöder tydligt rödtonat av värmen.)

En annan intressant sak är att Phaethons bana för den inom 0,05 AE från Jordens bana, vilket gör den till en potentiellt hotfull asteroid. Den är dock inte på kollisionskurs med Jorden de närmsta 500 åren åtminstone. (Längre än så är svårt att beräkna i och med hur komplicerade banberäkningar är.)

Phaethon har visat sig vara något mellanting mellan en komet och en asteroid. Bl.a. har man funnit att den har stoftsvans. Det är denna som ger upphov till meteorskuren geminiderna som vi får avnjuta kring Lucia varje år.

Du kan börja observera skuren redan när det mörknat och ända fram till gryningen då det blir allra flest meteorer. Som mest finns chansen att uppnå från en riktigt mörk himmel. Å andra sidan går Månen upp strax innan fyra i år, vilket skymmer bort lite av de svagaste meteorerna.

Klä dig varmt och ta med dig solstolen!

17 – 18 november – Leoniderna har maximum

Leoniderna är en meteorskur som troget återkommer varje år. De allra flesta år är det ingen enastående skur, men den kan lyckas ändå klämma fram 10 – 30 stjärnfall i timmen ett normalt år, (sett från en mörk himmel). Trots det ringa antalet så finns chansen till en och annan kraftigare meteor, så det är väl värt att ge dig ut och kolla!

Ungefär vart 33 år ger skuren upphov till meteorstorm då mer än 1000 meteorer per timme faller ned. Men det dröjer ytterligare 16 år till nästa gång, så vi får vänta på detta!

2017-11-17_Leoniderna
Kartan visar stjärnhimlen och radienten (den plats
meteorerna ser ut att komma ifrån) kl. 01.00.
Bild: Stellarium.

Liksom andra skurar så hör du på namnet vilken stjärnbild som meteorerna ser ut att komma ifrån. Således är det läge att kolla efter dem så snart Leo, Lejonet är över horisonten.  Runt 22-tiden är det läge att ge dig ut, men antalet per timme ökar ju närmare gryningen du är ute.

Meteorskuren kommer av kometen Tempel-Tuttle. Skuren för med sig stoftkorn på upp till 10mm (c:a 0.5 gram). När de anländer i atmosfären har de en hastighet på 72 km per sekund vilket innebär att det är några av de snabbaste meteorerna under året. Under passagen genom detta tunna stoftmoln beräknas att 12 – 13 ton partiklar ramlar ned.

Bästa sättet att se skuren är helt utan utrustning, liggande i horisontalläge.
Klara skyar!!

13 november – Kunjunktion av jupiter och Venus på morgonhimlen

Dagarna runt den 13 november kommer de båda planeterna Jupiter och Venus att ligga ganska nära varandra på himlen. Som bäst kommer de att ligga den 13 november då båda planeterna kommer ligga så nära varandra som 0,3 grader.

2017-11-13_1
Här ser du Juppe och Venus på uppgång vid
c:a 6.50 den 12, på morgonen, i sydost. Bilden är
från det fantastiska programmet Stellarium
som också finns som app till mobilen.

Det innebär att de kommer kunna ses samtidigt i synfältet på ett litet teleskop. I och med att Venus just nu ligger på bortre sidan av Solen kommer den te sig som ganska liten men nästan full. Den är betydligt ljusstarkare än Juppe, men bara 1/3 av diametern.

2017-11-13_2
Såhär kan det tänkas se ut i okularet med
c:a 80x förstoring. Bild: Stellarium.

Kolla in denna vackra syn på sydosthimlen strax före soluppgången! Du behöver inte teleskop dagarna innan, men den 13 kan en fältkikare behövas då de står lågt och Solljuset tar bort lite av ljuset från dem.

2 november – Mount Wilson-observatoriet 100 år

Eller snarare, 100 år sedan first Light för 100-tums Hooker-teleskopet på Mount Wilson-observatoriet.

Mount Wilson-observatoriet är placerat i Los Angeles, Californien på en 1 740 meter hög topp i San Gabriel-bergen, nära Pasadena. Observatoriet innehåller två viktiga instrument. Dels Hooker-teleskopet med sina 100 tum eller 2,5 meter diameter som var störst i sitt slag när det togs i bruk 1917, samt ett 60-tums teleskop  som var världens största teleskop när det stod klart 1908.

På samma berg finns ett soltorn på 18 meter som 1908 stod redo att observera Solen 1905 samt ett 46 meter högt torn som byggts klart 1912 samt CHARA-teleskopet som var största optiska interferometern år 2004 när den var klar.

100_inch_Hooker_Telescope_900_px
100-tums eller 2,5 meters Hooker-teleskopet.

Observatoriet är en skapelse av George Ellery Hale som innan detta byggt en-meters teleskopet till Yerkes Observatoriet. 100-tums-teleskopet invigdes med “First Light” 1917 och var störst i världen mellan 1917 och 1949. Det är ett av de mest kända optiska teleskopet under 1900-talet. Det var bl.a. det observatorium där Edwin Hubble studerade galaxer. Hans observationer är grunden för den moderna världsbilden med en start som vi idag vet startade för 13,8 miljarder år sedan.

 

30 oktober – Sir Christopher Wrens 385 födelsedag

Sir Christopher Wren är väl mestadels känd för sin arkitektoniska ådra, då han är ansvarig för att ha ritat och uppfört bl.a. 52 kyrkor i London efter den stora branden 1666. Ett av hans mästerstycken är St Paul’s-katedralen som färdigställdes år 1710.

St_Pauls_aerial_(cropped)
En vi över Ludgate Hill och St Paul’s-katedralen.

Vad som kanske inte är lika känt är hans stora intresse för vetenskap. Han var utbildad i Latin samt den aristoteliska vetenskapen, med allt vad det innebär. Han var bl.a. anatomist, astronom, geometriker och matematisk fysiker. Han är också en av de första medlemmarna i den engelska Royal Society som grundades.

RoyalSocMace20040420
The President, Council and Fellows of the Royal
Society of London for Improving Natural Knowledge
eller the Royal Society bildades den 28 november 1660.
På bilden visas den kungliga spira som skänktes
föreningen av Konung Chales II.

Hans arbete var högeligen aktat av Sir Isaac Newton och Blaise Pascal. Robert Hooke lär ha sagt om honom: ”Sedan Archimedes har det sannolikt inte sets i en man sådan perfektion, sådant mekaniskt kunnande och ett sådant filosofiskt sinne.

Bland sina bedrifter byggde Wren en bikupa med transparent sida för vetenskaplig observation av binas liv. Han började observera Månen där han bl.a. uppfann mikrometerokular för teleskop. Hans skalmodell av månen tilldrog sig till och med kunglig beundran varvid han fick presentera den för konungen, Charles II, Han byggde också en skalmodell av ögat, I glas med glaskroppen, pupillens form och näthinnans funktion förklarad. Han var också först med att injicera en vätska I blodomloppet (på en hund).

Han experimenterade med terrest magnetism och hur man med denna kan påvisa longituden genom variationer i magnetfältet. Med detta påvisades hur man med detta och med Månens lägen kunde orientera sig. Han hjälpte till med skapandet av ett 11-meter långt teleskop tillsammans med Sir Paul Meile och han hjälpte till att förbättra mikroskopet vid samma tid. Man finner i hans anteckningar i De corpore saturni, från 1652, observationer av Saturnus och dess underliga uppenbarelse. Men innan dessa hann publiceras hann Christiaan Huygens presentera sina teorier om att utskotten hos Saturnus är ringar utan kontakt med dess yta. Genast insåg Wren att Huygens teorier verkade mer rimliga och bordlade sina egna funderingar tills vidare.

Huygens_Systema_Saturnium
Bild ur Huygens Systema Saturnium, 1659.

Under sin tid som professor på Oxford hann han studera elastiska kollisioner och pendelrörelser, meteorologi, m.m. 1662 uppfann han tipp-regnmätaren där en bägare fylls till en viss nivå innan den tippar och töms för att sedan fyllas igen. Han uppfann också en ”väder-klocka” som kunde registrera temperatur, luftfuktighet, regnmängd och lufttryck.

Wren studerade också optik och beskrev slipningen av koniska linser och utvecklade därmed en matematisk modell för en hyperboloid. Wren tog fram en problembeskrivning som kom att bli bas för Newtons “Principia Mathematica Philosophiae Naturalis “ Han utmanade Hook och Halley att skapa en matematisk teori kring den tänkta kraft som kunde få en planet som rör sig I rak bana förbi Solen och samtidigt falla mot Solen så att den framskrider I en nära cirkelrund bana så som Keppler räknat ut. Halley tog problemen till Isaac Newton som skrev en uppsats på 9 sidor som sedan utvecklades vidare i Principia.

Kanske ett sidospår från de klara skyarna, men kanske ändå något positivt för dig som gillar lite vetenskapshistoria.

25 oktober – Henry Norris Russells 140 födelsedag

Russel var en amerikansk astronom som tillsammans med Ejnar Hertzsprung skapade det för astronomer så kända Hertzsprung-Russel-diagrammet som beskrivet stjärnornas utveckling genom att plotta en stjärnas absoluta ljusstyrka mot dess yttemperatur (eller färg).

Portrait_of_Henry_Norris_Russell
Henry Norris Russell fotograferad 1921.

År 1910 utvecklades HR-diagrammet som en av de första riktigt viktiga pusselbitarna i vår förståelse av stjärnornas utveckling och liv.

HRDiagram
Här ser vi stjärnor markerade utifrån deras
ljusstyrka och temperatur. På vänstersidan
ser vi ljusstyrkor från en hundratusendels
solljusstyrka upp till c:a 100 000 gånger
solens ljusstyrka. Upptill ser vi temperaturer
från c:a 700 grader (höger) till 30 000 grader
(vänster).

När vi gör ett diagram över tillräckligt många stjärnor så upptäcker vi att det bildas en vågig linje från heta och ljusstarka stjärnor (uppe till vänster) ned till svala och ljussvaga stjärnor (nere till höger). Denna linje kallar vi för huvudserien och den visar stjärnor av olika massa där de tillbringar huvuddelen av sina liv.

Därutöver finner vi jättar och superjättar (ovanför huvudserien) som förbränt det mesta av sitt väte och börjar förbränna helium, senare kol, kväve och syre och allt tyngre ämnen upp till järn. De stjärnor som lyckas bilda järn bildar en kärna av järn stor som Jorden. Därefter kollapsar den och stjärnan exploderar av värmeutvecklingen i vad vi kallar en supernova. Kvar blir antingen en neutronstjärna eller ett svart hål.

Under huvudserien finner vi det som blir över av Sol-lika stjärnor. Vi kallar dessa vita dvärgar. Små gasklot stora som Jorden som förbränt allt sitt bränsle och sakta svalnar.

HR-diagram kan också göras för stjärnhopar. Ett sådant diagram kommer att visa hur stora stjärnor som fortfarande befinner sig på huvudserien. Om det finns kvar väldigt heta stjärnor är det sannolikt en ung hop. Är alla de hetaste stjärnorna slut så har hopen sannolikt uppnått en högre ålder.

Open_cluster_HR_diagram_ages
Här ser vi ett diagram för hoparna M67 och NGC188.
Hoparnas diagram skiljer sig lite. M67 som svänger av
från huvudserien lite högre i HR-diagrammet
och har kvar hetare stjärnor än NGC188
och måste således vara lite yngre.

Senare I livet, 1923 utvecklade Russel tillsammans med Frederick Saunders det som kallas LS-koppling. För atomer med atomnummer under 30 kan elektronernas totala spinn, S, kopplas samman samtidigt som deras totala orbital-rörelsemängd, L, kan kopplas samman till ett totalt rörelsemängdsmoment J

L + S = J

Det kallas LS-koppling.

Be mig inte förklara det närmare. Jag satt och räknade på sådant en gång i tiden, men det var nog innan millennieskiftet, och inte mycket av detta sitter kvar idag. Men snacka om klok snubbe.

Så… har du inget annat och fira så kan du i alla fall fira Russels 140 födelsedag!

 

1 november – Asteroid 9719 Yakage ockulterar HIP36393

En ockultation är en förmörkelse från en himlakropp av en annan.

Asteroid 9719 är en asteroid på 13 km som 18 februari 1977 upptäcktes av två japaner, H. Kosai och K. Furukawa. Det båda upptäckte asteroiden från Kiso-observatoriet som ligget på Mt Ontake i Japan. Observatoriet byggdes ursprungligen för att studera extragalaktiska objekt, d.v.s. objekt utanför vår egen galax. Observatoriet drivs idag av Tokyo Universitet, Vetenskapliga Fakulteten, avdelningen för Astronomi.

Den 1 november passerar asteroiden framför en stjärna av magnituden 5,1. D.v.s. en ganska svag stjärna men väl synlig för blotta ögat om du har normalsyn, men den kräver en hyfsat mörk himmel. Under passagen kommer asteroiden att skymma bort ljuset från stjärnan med det romantiska namnet HIP36393. Stjärnan ligger i huvudänden av stjärnbilden tvillingarna, se nedan.

2017-11-01_01
Bilden ovan visar stjärnhimlen i sydost, morgonen
den 1 nov. kl. 03.35. Tack till det utsökta programmet
Stellarium.

2017-11-01_03 2017-11-01_02
Dessa båda bilder visar en inzoomad vy av området där HIP36393 ligger.

Ockultationen inträffar tidigt på morgonen den 1 november, kl. 03.35 lokal tid och går att se längs ett långt band från England, över södra Sverige bort mot Ryssland. Du måste vara beredd, för förloppet tar endast 1,7 sekunder.

1101_9719_58100_MapE
Kartan kommer från den förträffliga sidan Asteroid Occultation.

Observera att du bör dubbelkolla tiderna en gång extra för säkerhets skull. Jag kan ha räknat fel. Det har hänt förut. :-)

21 oktober – Orioniderna meteorskur har maximum

Orioniderna är kanske inte en av de mest kända skurarna under året, men den är den tydligaste av skurarna förknippade med den desto mer kända Halleys Komet. Namnet Orioniderna kommer från att skuren ser ut att komma ifrån stjärnbilden Orion.

2017-10-21_Orioniderna
Bilden visar stjärnhimlen kl. 01.00 den 22 oktober.
Radienten är markerad i gult. Bilden kommer ur
det förträffliga gratisprogrammet Stellarium.

Bara för att skuren heter Orioniderna betyder det inte att du måste titta i riktning mot Orion. De kommer att synas över hela himlen. Spårar du däremot meteoren bakåt i sin bana kommer meteorstrecket att peka mot en punkt i Orion. En förutsättning för att se dem är däremot att radienten som ligger i Orion kommer över horisonten vilket sker runt kl. 22 såhär års. Annars kommer meteorerna att missa din punkt på jordytan och passerar ovanför atmosfären och då syns de inte.

Radienten, ligger ovanför Orions vänstra axel, ungefär där han håller sin hand om sin träklubba. Du finner den genom att dra en rak linje från Rigel (högra knäet) och genom Betelgeuse (vänstra axeln) och halva sträckan ytterligare upp till vänster.

Har du tålamod och sitter ute en stund kommer du säkerligen att träffa på även meteorer som härrör ur andra skurar eller kanske helt ensamma gruskorn som faller ner slumpvis. Följer du deras linje bakåt kommer de att missa radienten i Orion där Orioniderna skall utstråla.

Orioniderna är en årligt återkommande skur som varar i c:a en vecka runt sista veckan av oktober. Antalet synliga stjärnfall hamnar ofta kring ett tiotal per timme men kan vissa år nå så mycket som 40 – 60 per timme. Du kommer att se färre i storsta’n och fler om du når en riktigt mörk plats. I år har vi i alla fall tur med Månen som hinner gå ner innan skuren börjar synas.

Lite historik
Meteorskurar började för första gången att kopplas till specifika himlaobjekt under 1800-talet. E.C. Herrick observerade under 1839 och 1840 aktiviteten just kring denna tid i oktober. Senare kom astronomerna fram till att denna skur härrör från stoft som lossnar när komet Halley kommer nära Solen och börjar producera gas och stoft. Gasen skingras ganska snabbt medan stoftpartiklarna blir kvar i ungefär samma bana som kometen.

Liksom Halleys komet som passerar ganska nära Jorden och vars svans Jorden svepte rakt igenom i början av 1900-talet så ligger också många av damm och stenpartiklarna på kollisionskurs med Jorden. Halleys komet är också ansvarig för Eta Aquariderna som syns i april och maj.

Observera meteorerna
För att se skuren behöver du vara ute på nätterna mellan den 20 och 22. Jag rekommenderar att du sätter dig bekvämt tillbakalutad så att du ser så mycket himmel som möjligt. Om du, som jag, vill kolla om meteorerna kommer från Orion rekommenderar jag att du sätter dig med fötterna emot Orion. Det är ingen idé att börja kika innan radienten är över horisonten vilket sker kring kl. 22.00. Därefter blir det sannolikt bättre ju längre kvällen/natten går. Observera att meteorskurar är lite oförutsägbara och att du ser fler meteorer/stjärnfall ju längre tiden du observerar.

19 oktober – Uranus i opposition

Torsdagen den 19 oktober ligger Uranus som bäst till för att observeras. Det säger förvisso inte så mycket eftersom den alltid är avlägsen och svag. Men…

Uranus är faktiskt den yttersta planet du kan se för blotta ögat. Jo, det stämmer. men du måste ha bra syn, med eller utan synhjälpmedel. Och, du måste ha tillgång till en stjärnkarta. Uranus är nämligen inte ljusare än de allra svagaste stjärnor du kan se från en riktigt mörk himmel.

Har du tillgång till en enkel fältkikare som en 7×50, 10×50 eller annan fältkikare har du betydligt större chans att se den. Fortfarande som en liten stjärna.

Det är först i teleskopet med 100x förstoring eller mer som du börjar skönja att den har en liten yta. Framför allt ser du att denna lilla yta är tydligt blå i färgen.

Så, till fenomenet opposition… Opposition kommer från det engelska ordet opposit. Den ligger alltså motsatt Solen. D.v.s. när solen är som längst ned i norr (kl. 01 under sommartid) så ligger Uranus mitt emot i söder och som högst på himlen. Just nu skall du söka Uranus långt ned i stjärnbilden Fiskarna.

2017-10-19_uranus
Klicka på bilden för att se den större. Uranus ligger
i det röda korsets mitt. På samma bild ser du ursprunget
på tre aktiva meteorskurar som just nu kastar sten
på oss. Ingen är extremt aktiv, men har du tur
kan du se ett och annat stjärnfall.