11 augusti 2018 – Perseiderna meteorskur

Som så många år tidigare har vi vår fina meteorskur Perseiderna som inleder höstens stjärnsässong med glans. I år har vi extra tur eftersom Månen är ny samma dag och således inte kommer att störa våra observationer alls.

Meteorskurar får ju sitt namn efter den stjärnbild alla meteorer ser ut att komma ifrån. I det här fallet är det Perseus som är den skyldige. Det innebär I sin tur att stjärnbilden Perseus behöver vara uppe på himlen för att det skall ramla ned några stenar över vårt område. I Persseidernas fall är det inga bekymmer eftersom stjärnbilden är uppe redan innan Solen gått ner under horisonten.

Comet_Swift_EE-Barnard_4_and_6_April_1892
Kometen Swift Tuttle fotograferad
4 och 6 april 1892. (Public domain.)

Meteorerna I skuren är dammkorn från kometen Swift Tuttle. Kometen har en omloppsbana som för den ett varv runt Solen på c:a 133 år. Senast kometen passerade inre solsystemet var under 1992. Men, för varje passage nära Solen tinar lite mer av isen I kometen. Som resultat av detta släpps en hel del partiklar som suttit innefrusna i isen iväg. Dessa har under årtusendena spridit ut sig ganska jämnt I kometens bana.

Under helgen som kommer så kommer vi att passera den tätaste delen av detta stoftmoln så att vi kommer få fint med stjärnfall nätterna kring den 11 – 12 – 13 augusti. Som mest blir det sannolikt natten mellan lördag och söndag, men både natten före och efter är chanserna mycket stora att se stjärnfall. (I själva verket passerar vi genom de tunnaste delarna av molnet redan 17 juli och skuren varar fram t.o.m. 24 augusti.

Observera skuren
Skur och skur… Det låter fint det, men i själva verket bör vi förvänta oss något i stil med 20 – 60 stjärnfall per timme. (Överraskningar kan förekomme, men det är ganska sällan.)

En rekomendation från min sida är att du tar med dig liggunderlag eller solstol. Varma kläder, varmt att dricka samt en lång önskelista. De sista åren har jag lyckats se c:a 30-talet stjärnfall ifrån Skara mellan mörkrets inbrott och kl. 01 på natten. (Se’n brukar jag gå och lägga mig.)Men då brukar jag observera innifrån sta’n eftersom jag själv tycker det är lite kul attt träffa andra som också vill se fenomenet.

Som mest meteorer är det innan gryningen, så det är väl värt att vara vaken längre om du orkar.

Bor du I Skara med omnejd så tänker jag befinna mig I närheten av fotbollsplanen vid Viktoriaparken. Kom och hälsa på vetja! (Bor du ute på landet och är skonad från onödiga lampor tycker jag nog att du bör stanna hemmavid förstås. (Det hade jag gjort.)

Klara skyar!
Gunnar

11 augusti 2018 – Solförmörkelse I norra Sverige

Lördagen den 11 augusti kommer en partiell solförmörkelse att visa sig över stora delar av Sverige. Förmörkelsen är total “norr om nordpolen” så att säga. Det innebär att Månens kärnskugga missar Jorden. Det vi kommer kunna uppleva är en partiell solförmörkelse. D.v.s. har du tillgång till solfilterglasögon eller ett solteleskop (med godkända solfilter) kan du se att Månen ligger framför solskivan och skuggar bort en bit.

solareclipse2018-08
Solförmörkelsens omfattning enl. wikipedia.org.

Förmörkelsen är allts mycket nordlig och kommer kunna synas från en linje mellan Linköping – Skara – Smögen och norr ut. Längst I söder är den I princip osynlig och Månen kommer bara smeka den övre kanten på Solytan. Ju längre norr ut du kommer desto mer kan du se av förmörkelsen. I stockholm når den endast 4% medan den vid treriksröset når 28%.

I södra Sverige (vid linjen nämnd ovan) är den förmörkad endast runt 11-snåret medan den I Stockholm är förmörkad ungefär 10.50 – 11.30. Längst I norr är den förmörkad mellan 10.30 – 12.00. Alla tider är ungefärliga och jag har inte för avsikt att skriva mer detaljerat eftersom detta är ett fenomen som inte berör min del av landet. Läs gärna vidare på t.ex: astroinfo.se m.fl. Ställen.

Du kan också få aktuella tider här: https://www.timeanddate.com/eclipse/
Sök på den ort som ligger närmast. T.ex. “Jönköping, Sweden”

Klara skyar!!
Gunnar

27 juli 2018 – Total månförmörkelse

Nu har det blivit sådär länge igen. Men, å andra sidan har det inte varit några storslagna händelser på himlen att tala om. Men nu börjar sässongen starkt med en månförmörkelse följd av meteorskuren Perseiderna.

Den 27 juli är det alltså dags för en förmörkelse som går att observera från Sydamerika, Afrika och stora delar av Europa och Asien. I vårt land står fullmånen mycket lågt som den alltid gör på sommaren, Eftersom totaliteten börjar redan kl. 21:30:15 lokal tid är den förmörkad redan då den stiger över horisonten.

Hade det inte varit för att jag redan nu hört folk nämna den hade jag inte rekommenderat denna, men har du mycket fri horisont i sydost och sydsydost så kan det vara värt ett försök. Försök samtidigt i så fall på att fotografera den då den precis går upp. Gärna med någon snygg markvy i förgrunden!

Eftersom Månen går upp vid olika tider beroende på var du bor låter jag dessa tider vara oskrivna. Jag nöjer mig med att säga att Månen går över horisonten kvart i 10 i Skaraborg. (Tidigare i södra Sverige och senare i norr. Tidigare i öster och senare i väster.) Kolla upp de lokala upp och nedgångstiderna i trevliga program som t.ex. Stellarium.

  • Totaliteten börjar: 21:30:15 (höjd: -1 grad)
  • Uppgång: c:a 21:45 (höjd: 0 grader)
  • Förmörkelsen som mörkast: 22:21:44 (höjd: + 4 grader)
  • Slut på totaliteten: 23:13:11 (höjd: 6,5 grader)

Den partiella fasen fortsätter till 20 minuter efter midnatt. Därefter befinner sig Månen i jordens halvskugga (vilket är en blek efterföljare till den partiella fasen).

Det som är den finaste delen av förmörkelsen är den del som kallas totaliteten. Den döptes under slutet av sjuttiotalet av astrologer till blodmåne, även om den oftare är roströd eller färgad som gammal (oärgad) koppar. Eftersom denna förmörkelse är mycket lång och Månen hamnar inom den djupaste delen av kärnskuggan finns en chans/risk att den kan bli så mörk att den kan vara svår att upptäcka vid en första anblick.

Animation_July_27_2018_lunar_eclipse_appearance
En mycket snygg animation av: Tomruen (talk | contribs)
som givmilt delar med sig av denna på wikipedia.
Alla tider är Universal Time. Lägg på två timmar
för att få svensk sommartid.

Som sagt, sök er en riktigt fri horisont. Gärna väster om en stor sjö, eller på ostsidan/sydostsidan av ett berg som t.ex. Billingen, Kinnekulle, etc.

Klara skyar önskar vi för denna natt. I övrigt önskar jag er mycket och ihållande regn!!

 

Nytt föredrag, Lanieakea – vår kosmiska adress

Detta föredrag togs fram för vetenskapsfestivalen i Göteborg förra året men passar en betydligt bredare publik. Vi studerar vårt universums uppbyggnad och jämför skalan hos olika strukturer ända ut till den hittills största kända struktur som observerats, nämligen Laniakea.

Taurus_Void_-_Laniakea_Supercluster
Lanieakea-strukturen och dess plats
i det observerbara Universum.
Figur: Brent R. Tully, et. al.

Med utgångspunkt för den plats där du just nu befinner dig (ert bibliotek eller er förening) avlägsnar vi oss från Jorden mer och mer till dess att vi får en överblick över Laniakea, en del av det observerbara universum där all materia attraheras mot en och samma punkt, The Great Attractor.

Föredraget kan bokas i området inom c:a 10 mil från Skara eller Göteborg.

22 – 23 april – Lyriderna meteorskur har maximum

Lyriderna varar egentligen mellan den 16 och 25 april, med de har sin mest intensiva tid under denna natt. Att kalla det för en skur är egentligen lite missvisande för gemene man, även om det är det formella begreppet. Denna skur uppvisar nämligen endast ett 20-tal meteorer per timme som mest.

Lyrid_meteor_shower_radiant_point
Lyriderna ser alla ut att komma ur “radienten” som ligger
strax ovanför till höger om Lyrans stjärnbild.
Bild: Wikimedia Commons

Meteorskuren kommer att synas över hela himlen, så det enda du behöver göra är att se till att ha en så mörk himmel som möjligt. Gärna ute å kandet och skymd för direkt ljus. Tyvärr kommer den halva Månen att störa oss ända fram till halv fyra på morgonen då den går ned och ger oss en halvtimmes mörker innan gryningen börjar förstöra för oss.

Även om det är få så kan vissa av meteorerna skapa tydliga stoftstråk som kan vara flera sekunder.

Föredrag – Partikelfysikens historia

Detta föredraget är förvisso inte nytt utan har hållits bl.a. på Mariestads Astronomiska Klubb tidigare. Det har inte legat ute här på Klara skyar än, så det förtjänar lite reklam.

Partikelfysik

Föredraget följer partikelfysikens historia. Vi gör nedslag i historien och träffar vetenskapare som  Anaxagoras och hans tidiga beskrivning av materians egenskaper som beror på olika ordning på mycket små partiklar inuti materien. Vi träffar Thomas Young och ser på hans beskrivning av ljusets egenskaper. Vi träffar också Richard Feynman som var en av upptäckarna av de tidigaste bevisen för kvarkar (även om James Bjorken och Richar Feynman inte använde just det namnet på dem).

Givetvis träffar vi även Maxwell, Röntgen, Planck och många fler på vår väg ned i djupet med avslutning med Peter Higgs och den s.k. Gud-partikeln eller Higgs-bosonen som den idag heter.

På vägen kommer vi också stifta bekanskap med en massa trevliga modeller, experiment, manicker och aparater så som periodiska systemet, Berkeley synchro-cyclotronen, bubbelkammaren, PETRA, SLAC, Fermilab, CERN etc.

Dawn-sonden avslöjar Ceres aktiva geologi

Nyligen gjorda observationer gjorda av Dawn-sonden avslöjar att Ceres yta inte är död och intorkad som man trott utan fortfarande geologiskt aktiv med flera unga formationer.

Ceres är den enda dvärgplaneten i det inre solsystemet och är således av en annan art än de som ligger i bana från Neptunus och utåt. Traditionellt har den räknats som en asteroid, men den är långt ifrån den torra stenbumling vi kan tänka oss av en klassisk asteroid. Ceres har en diameter på 965 x 961 x 891km. Den  har en omloppstid på 4,6 år och en rotationstid på 9,1 timmar.

Med sin låga densitet på endast 2,16 g per kubikcentimeter har den lägre densitet än de flesta mineral på Jorden. Således misstänks den ha en ansenlig mängd is i sitt inre. Och, nu har man alltså sett förändringar i dess ytformationer vilket tyder på att det inte är en död och frusen himlakropp utan en i allra högsta grad aktiv kropp.

Ceres_-_RC3_-_Haulani_Crater_(22381131691)_(cropped)
Haulani-kratern (ljus till höger) är en av de ställen
där ljusa stråk av hydratiserade karbonater
(karbonater som bundit kristallvatten) förekommer.

Image Credit: NASA / JPL-Caltech / UCLA / MPS /
DLR / IDA / Justin Cowart

Observationer gjorda med Dawnsonden har redan tidigare visat ett dussintal platser på ytan av asteroiden som har höga koncentrationer av vatten. Nu berättar två rapporter i tidskriften Science Advances (14 mars) om hur koncentrationen av vatten ökat på nordsluttningen av Juling-kratern mellan april och oktober 2016.

Andrea Raponi från Institutet för Astrofysik och Planetforskning i Rom berättar att detta är första gången vi observerat förändringar i vattenmängden i ytan på Ceres under realtid. Det faktum att Ceres just nu närmar sig Solen och temperaturen därför sakta ökar gör att vattenfickor under ytan släpper ut vattenånga. Det vi sett är att denna vattenånga kondeserat till is eller rimfrost på nordsidan av kratern mellan efterföljande observationer. Det kan också röra sig om jordskred som följd av temperaturförändringar i ytan.

Tidigare nätningar har visat att Ceres har en skorpa på 40 km som är rik på vatten, salter och kanske till och med organiska föreningar. De pågående observationerna av kemi, geologi och geofysik som Dawn-sonden genomför ger oss en allt bättre förståelse för hur Ceres fungerar.

Dawn har också tidigare funnit karbonater, kemiska föreningar som normalt bildas i vatten. T.ex. har karbonater funnits i de ljusa regionerna i Occator-kratern, Oxo-kratern samt berget Ahuna Mons (nedan).

PIA21919
Detta är en 3D-representation av Ahuna Mons,
återskapad av foton påklädda på en 3D representation
av geologin i området. De röda områdena visar 
höga koncentrationer av karbonater i berggrunden.
Figur: NASA/JPL-Caltech/UCLA/MPS/DLR/IDA/ASI/INAF

Den andra studien har identifierat 12 siter där natriumkarbonater studerats. Flera av ställena har höga vattenkoncentrationer i samma områden, men detta är första gången som vi ser Hydratiserade karbonater (karbonater som bundit till sig vatten) på samma sätt spm vi har på Jorden berättar Giacomo Carrozzo från Institutet för Astrofysik och Planetforskning.

Vatten i ytan av Ceres är inte stabilt förutom i skuggade kratrar. Vatten bundet i karbonater är något stabilare då det inte avdunstar lika snabbt. Kanske så långsamt som någon miljon år innan vattnet är helt borta. Det ger oss ett större fönster för när vi kan observera hydratiserade karbonater. I och med insstabiliteten så vet vi då att de ytor som huserar karbonaterna inte kan vara allt för gamla.

Karbonaterna vi upptäckt, tack vare nedslag, jordskred och kryovulkanism tyder på att asteroiden inte är homogen. Dessa fickor av vatten måste ha bildats av geologiska processer under avdunstningen av en i Ceres historia tidig underjordisk “ocean”. Ändringar i de ytliga koncentrationerna vi ser idag tyder på att vi har att göra med en aktiv kropp berättar Christina Da Sanctis, ledare för VIR-instrumentet ombord på Dawn. Christina jobbar också på Insstitutet för Astrofysik.

Du kan läsa vidare om det spännande Dawn-projektet nedan:

https://www.nasa.gov/dawn

https://dawn.jpl.nasa.gov

20 mars – vårdagjämningen infaller

Kl. 18.15 svensk sommartid passerar Solen vårdagjämningspunkten. I teorin skulle detta innebära att Solen är ovanför horisonten  lika mycket som den är nedanför. Men i och med att atmosfären bryter ljuset på dess väg ned mot jordytan så kommer Solljuset faktiskt att nå jordytan så långt som 15 minuter efter att Solen har passerat bakom horisonten.

2018-03-15_varagjmn
Solens läge fem dagar innan den passerar vårdagjämningspunkten
(platsen där de två linjerna korsas). Bilden kommer från det
mycket potenta programmet Stellarium.

Vårdagjämningspunkten är den plats på himlavalvet där solens synbara bana över himlen (på grund av jordens bana kring Solen) korsar himmelsekvatorn (den linje som sträcker sig rakt ovanför jordens ekvator).

 

Stepen Hawking, en av vår tids största astrofysiker har avlidit!

En av vår tids stora fysiker, Stephen Hawking har avlidit. Stephen Hawking är i vår tid kanske lika välkänd i folkmun som Einstein.

Med anledning av detta kontaktade P4 Skaraborg mig för en kort intervju kring Hawking och inte minst kring svarta hål. Lyssna gärna nedan!

https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1039031…

Klicka på: [Lyssna från 162 min].

Stephen Hawking var en av de som lyckades få fram sin forskning till oss vanliga dödliga. Detta trots att han sysslat med något så svårt som svarta hål och vårt universums begynnelse.

1024px-Physicist_Stephen_Hawking_in_Zero_Gravity_NASA
Stephen Hawking under en flygtur i Womit-comet,
En ombyggd Boing 747 för att träna astronauter
i tyngdlöshet. Foto: Jim Campbell/Aero-News Network

Genomslaget kom med den fantastiska boken “Kosmos – en kort historik”. En bok som nästan helt utan ekvationer beskriver kosmologins historia. En bok som “the Guardian” beskriver som världens “mest olästa bok”. Men du! Har du den i bokhyllan så läs den! Och, verkar den lite avancerad så hör av dig så kan vi kanske köra någon grundkurs i astronomi i Skara. Det var två år sedan sist.

Stephen Hawking var en forskare som inte lät sig hunsas oavsett om hans åsikter skilde sig från omgivningen. Lysande fysiker som han var förlorade han ändå några viktiga vad.

Han lär ha förlorat ett vad till den amerikanske fysikern Kip Thorn som han fick ge ett års prenumeration på en mindre ansedd tidskrift för att Hawking 1975 ansåg att radiokällan Sygnus X i stjärnbilden Svanen inte kunde vara ett svart hål. Vilket han fick äta upp 1990.

År 1997 gick Hawking och Thorn ihop sig mot John Perskill om det faktum att information som inträder i ett svart hål aldrig går att få ut igen. Det slutade i att Hawking och Thorn fick anse sig besegrade 2004 då de så snällt fick gå och köpa en encyklopedi till John Perskill som matematiskt bevisat att informationen borde ligga kvar i “händelsehorisonten” och i teorin skulle kunna plockas ut (om du har tillgång till tillräckligt mycket energi).

Lite kul i sammanhanget är Hawkings kommentar till sina elever efter han accepterande av förlusten. Han lär ha sagt: “Jag kommer ut! Jag vill idag erkänna för er…  att det kan ligga något i det faktum att information som kommer in i ett svart hål inte går förlorad.”

År 2012 satte han mot 100 dollar mot Gordon Kane. Hawking hävdade nu att Higgs-partikeln aldrig kommer hittas. Nu har nog alla hört talas om dess existens sedan den detekterades nere i CERN och Nobellpriset utdelats till dess upptäckare.

Samtidigt skall vi minnas honom som en jordnära astrofysiker. Som han själv uttryckt det:
“Detta vore inte mycket till universum
om det inte vore för våra nära och kära!”

Hans beräkningar om hur kvantmekanikens processer utarmar det svarta hålet om än oerhört långsamt på dess innehåll. Ett fenomen som numera kallas Hawking Strålning. Huruvida han var först med upptäckten är inte helt klargjort, men han hade ett finger med i spelet i alla fall.

Hans många teoretiska beräkningar ligger på en nivå som i alla fall inte jag begriper, men som sagt han fick ut vetenskapen och kosmologin till mångas vardagsrum!

Låt oss till sist fundera på några av de frågor han drev med både glöd och energi de sista 10 åren av sitt liv: Skall människan ha en framtid måste vi resa ut bland stjärnorna, men framför allt måste vi för allt i världen se till att motverka Artificiell Intelligens och automatiserade vapen. Om vi inte gör det kommer mänskligheten inte att ha någon framtid.

15 mars – Merkurius i största östliga elongation

Merkurius ligger den 15 mars som längst ifrån Solen på östra sidan. Det innebär att vi nu under några dagar kommer att kunna se den på kvällarna strax efter solnedgången. Kolla strax ovanför till vänster om den plats där Solen gick ned.

2018-03-15_Venus_Mars
Venus och Merkurius, 15 mars kl. 18.35 på kvällen.
Bilden kommer ur det fantastiska programmet Stellarium.

Merkurius ligger lite ovanför och till höger om Venus. Till skillnad från Venus som syns tydligt så är Merkurius svår att hitta. En fältkikare kommer att underlätta om du har en sådan hemma.

OBS! Se till att du INTE får in Solen i synfältet på kikaren!