Natten före och efter den 12 augusti har meteorskuren Perseiderna sin årliga topp. När det är som mökast kan vi förvänta oss 20 – 50 meteorer i timmen.
Rymdstoft blir eld
Meteorer är i de flesta fall små dammkorn, från någon tiondels mm upp till några centimeter. Dessa dammkorn har precis som Jorden sin egen omloppsbana runt Solen. Vissa dammkorn kan komma att hamna i kollisionskurs med jorden, vilket brukar resultera i att de brinner upp, eller kanske snarare förgasas i vår atmosfär. Vad vi då ser är ett spår av upphettad luft alldeles bakom det lilla dammkornet. De flesta meteorer är så små så att vi skulle inte se dem om det inte vore för den upphettade luften.
Perseiderna är det man kallar en meteorskur. Dessa är resultatet av kometer, eller i något fall en asteroid, som när den kommer för nära Solen smälter och delvis förgasas. Ur isen lossnar små partiklar som var innefrusna. Dessa kommer ha ungefär samma bana som kometen.
Kometen Swift-Tuttle
I fallet Perseiderna heter kometen 109P/Swift-Tuttle. Den upptäcktes 1862 av Lewis Swift och Horace Parnell Tuttle, helt oberoende av varandra. Kometkärnan (den smutsiga snöbollen) har en diameter på 26 km och ser ut som en mörk knölig potatis. Den passerar närmare Solen var 133e år. Senast den var i inre solsystemet var 1992. När Solen värmer kometes isiga kärna tinar den och släpper ifrån sig ett moln av gas och stoft. Stoftet lägger sig lite utspritt men i ungefär samma bana som kometen. Eftersom våra banor nästan korsas kommer det utspridda stoftet att nå till jordbanan.
Varje år mellan 14 juli och 24 augusti kör Jorden in i molnet av stoftpartiklar. De kommer i en bana som för dem in i vår atmosfär med 59 km per sekund. Det går att jämföra med Skara till Lidköping på 0,4 sekunder. Den rörelseenergin omvandlas på någon tiondels sekund till värme. Som nämnt tidigare är de flesta av dessa meteorer mycket små. Men skuren är känd för att ha de flesta eldkloten av de årliga skurarna. Alltså meteorer som lyser betydligt kraftigare.
Att observera meteorer
Som så mycket annat astronomiskt är mörk himmel det oslagbart viktigaste. Sök upp en mörk pats, gärna utan direkta ljuskällor. Sätt dig bakåtlutat eller lägg dig på ett liggunderlag, så att du ser så mycket himmel som möjligt. Det spelar ingen roll vart tu tittar. Personligen lägger jag mig gärna med fötterna mot stjärnbilden Perseus. Perseiderna ser ut att komma från just den stjärnbilden. Det är ingen idé att titta rakt på stjärnbilden. De få som kommer rakt ner är svåra att se och väldigt korta. Titta i stället rakt upp, emot Zenit. Kommer stjärfallet/meteorern i riktning från Perseus är det en Perseid. Kommer den från ett annat håll är det en av alla udda små stenar som snurrar runt slumpvis i solsystemet.
Observera Perseiderna i Skara
Natten, söndag till Måndag 11 augusti, tänker jag personligen gå ut och sätta mig på den lilla fotbollsplanen vid Planteringen, norr om sta’n. Jag kommer sitta där från 11-tiden och fram till ungefär 01.00. Men endast vid bra väder. Du är välkommen att göra mig sällskap. Under kvällen kan jag svara på lite frågor. Observationen är ett sammarbete mellan Mariestads Astronomiska klubb, Astro Sweden och Planteringen.
Ta gärna med dig lite fika, men undvik alkohol, koffein, nikotin, heroin eller alla andra -iner som försämrar mörkerseendet. Ta med dig solstol eller liggunderlag, varma kläder filt och kanske varm choklad. Glöm inte en påse att lägga eventuellt skräp i. Vi vill inte lämna skräp efter oss. Undvik alla former av ljuskällor såsom ficklampor, mobiler, m.m. Det är ytterst störande.